Mm mA nn nwnwywtcm MB MIM MMMM MMMM mmm som han :utbredt på kakelugnen, svepte den kring sig och gick ut. Erter en halftimmas förlopp var han åter. Nål utropade på en gång Gregoire och .de båda andra slafvarnes. —Hon är med, sade Iwan. De tvenne drinkarne sågo förundrade på hvarandra; men Iwan återtog lugnt sin plats ibland. dem, slog i ett bräddfullt glas, höjde det och. sade: . Frökens skål! det är väl det minsta vi äro skyldiga hennes artighet att komma i ett sådant yrväder och förena sig ined oss.n Ånnouschkap, sade en röst utanför, bulta på. dörren och. fråga Grögoire, om han ej har hos sig någon af vårt fölk. Gregoire och de båda slafvarne sågo förvånade på hvarandra; de hade kännt igen Vaninkts röst; hvad Iwan angick, så kastade och slängde han sig på stolen med en förundransvärd näsvishet, Annouschka öppnade dörren, och man kunde se, som Iwan hade sagt, huru snön. föll i stora flingor: vilde per Jo, fröken, sade den unga-flickan; min bror är här och med honom Daniel och Alexis. Vaninka gick in: a . Mina vänner,, sade hon med ett besynnerligt leende, man har Pberättat mig att här dracks min skål, och jag hår kommit hit för att besvara den; se här bjuder jag er en bute)j franskt bränvin, som jag för er har valt i min fars källare. Räck fram edra bägarels Gregoire och de två slifvarne lydde med förandrans långsamhet och tvekan, under det att: Iwan räckte. fram sitt glas med en skaralöshet utan gränser. : Vaninka slog uti sjelf åt alla jemnt med prädden, och som de tvekade att dricka, sade on: :z I Ser så,: mina vänfer!! dricken nu min skålly Hurral,! ropade drinkarne, som, lugnade af Vaninkas -milda och nedlåtande toz, tömde sina glas i ett enda drag. WVaninka fyllde än en gång deras, glas, och ställde sedan buteljen på bordet, .:: Tömmen denna buteljen, mina vännerl sadej j Y