Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 1

VANINEKEA. SANN HÄNDELSE, EFTER FRANSYSKAN. AF, ALEXANDER DUMAS ). Dagen kom utan att Vaninka, som man väl kan tänka sg, hade fått en blund i sina ögon. Icke dessmindre gick hon ner till frukosten, ty hon ville ick2 att hennes far skulle fatta den minsta misstanke. Man kunde blott af hennes blekbet tro, att hon var uppstigen från de döda. Generalen tillskref denna blekhet hennes störda sömn. Slumpen hade märkvärdigt gynnat Vaninka, då hon sade att Feodor var rest; ty generalen var väl på det högsta förundrad öfver att ej se honom vid frukosten, men som hans frånvaro utgjorde Vaninkas rättfärdigande, så uppgaf han till förevändning, att Feodor vore bortskickad i tjensteärenden. Hvad Vaninka. boträffade, gick hon ej in i sitt rum förr, än tiden var inne di hon skulle kläda sig. Åtta dagar förut hade hon varit tillsammans med Feodor på höfspektaklet. Vaninkaå hade kunnat undvik2, under förevändning af ett lindrigt illamående, att vara sin far följaktig; men då hade hon två saker att befara: först den, att oroa gencralen, som då kanske sjelf blefve hemma, i hvilket fall likets bortförande hade blifvit svårt nog; och sedan Wans närvaro, som skulle komma henne alt rodna inför en slaf. Hon föredrog således att göra öfvermenskliga ansträngningar, gick upp i sitt rum, åtföljd af sin trogna Annouschka, och började pryda sig till festen, med sämma om) Se A, B, M 12—15,