Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 1

Hon tillbragte en timma på knä, och gick derefter, på sin trogna följeslagerskas uppmaning, till sängs. Annouschka satie sig vid hennes fötter: ingendera af dem kunde sofva, men åtminstone, när dagen kom, hade de tårar, Vaninka gjutit, till någon del lindrat hennes smärta. Annouschka fick uppdrag att belöna sin bror: en betydligare summa, kommen i en slafs händer, bade kanske blifvit bemärkt; derföre lofvade Annouschka honom, ait när han behöfde penningsr, hade han blott att begära. Gi:,oi1e, som begagnade sig af sin frihet, och som ville draga vinst af sina tusen rubel, köpte på andra sidan om kanalen en liten krog, der han genom sin skicklighet och de bekantskaper med domestikerna i de förnämsta husen i S:t Petersburg gjorde förträffliga affårer, så att inom kort tid Röda Krogen, det var namnet på Gregoires näringsställe, hade kommit i stor ryktbarhet. En annan fick, hans befattning hos generalen; oe, Feodors frånvaro undantagen, hade allt åter börjat sin jemna gång hos grefve Tchermayloff. Två månader hade förflutit utan att någon fattat den minsta zoisstanke öfver hvad som passerat, då en morgon före den vanliga frukosttiden generalen skickade bud på sin dotter. Vaninka ryste till, ty från och med den olyckliga natten såg hon i allt ämnen för fruktan. Hon lydde icke dessmindte sia fars kallelse, och, samlande all sin styrka, begaf hon sig åstad till sin fars kabinett. Grelven var ensam; men vid första ögonkastet såg Vaninka alltför väl att bon hade ingenting att befara, Generalen tog emot heane