Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 1

AA friheten. Lyckligtvis hade supkalaset nyss bör jat, så alt Iwan följaktligen var nog redig, fö! att Annouschka ej behöfde tveka att förtro honom sin hemlighet. Iwan följde sin syste till dess herrskarinnas rum, hvarest hon förespeglade honom allt hvad Vaninka, stolt, men idelmodig, hade tillåtit hans syster att göra för bonom. De klunkar bränvin, IW:n redan hunnit taga, hade stämt honom till tacksamhet. Ryssarnes ;lsinne är merendels ömt. Iwan försäkrade om in tillgifvenhet i så stora och granna ordalag, att Annouschka ej längre tvekade, utan lyfte pp koffertslocket och Visade honom Feodors lik. Vid denna förfärliga syn förblef Iwan en stund orörlig; men-snart besinnade han hvad örtroendet af en sådan hemlighet kunde medöra i pengar och välmåga. Följaktligen uttaade han de heligaste eder, att aldrig förråda sin herrskarinna och, som Vaninka hade hopvats, erbjöd han sig att föra bort adjutanens lik. Saken var lätt: i stället att återvända till ina supbröder, gick Iwan och ställde i ordNing en släda, fyllde den med halm, gömde i botten en jernustör, och körde fram till inkörssorten. Då han var säker att ingen såg hoom, tog han den aflidnes kropp i sina armar; lolde den i halmen, satte sig sjelf derofvanpå, og så vägeh Newskigatan utföre till kyrkan Lnaminidg, for igenom gvarteret Rejestwerskoi, örde ned med sin släda på Newafloden och tannade på den isbetäckta floden midt för kyrkan Sancta Magdalena, hvarest han, gynnad af nörkret och ensamheten och dold bakom sip