Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 1

sorg, som om hon känt bjertat öfverfullt a! glädje. Sedan detta pinsamma göromål var öfver, befallde hon Annouschka att stänga sin kammardörr; ty hon ville återse och ännu en gång säga ett farväl åt sin aflidne älskare. Annouschka lydde, och Vaninka, med håret prydt med blommer och halsen betäckt med perlor och juveler, men under allt detta kallare än en bila, — malkades, lik ett spöke, sin kammarjungfrus rum. Kommen till kofferten, öppnade Annouscbka den åter. Då, utan att fålla en tår, utan att låta höra en suck, men med förtviflans djupa lugn, böjde Vaninka sig ned till Feodor, tog en enkelt ring af hans finger, satte den emellan tvenne präktiga ringar på sitt eget, kysste honom på pannan och sade: Farväl, min brudgumb. I samma ögonblick hörde hon stegen af någon, som nalkades. Detvar en kammartjenare, som kom från generalen, för att fråga, om hans dotter var färdig. Annouschka lät locket åter nadfalla, och Vaninka sjelf gick och öppnade, följde budet, som lyste henne utför trapporna, och med fullt förtroende till Annouschka, lät hon hennedullgöra det sorgliga och förskräckliga uppdrag, hoa hade åtagit sig. Ett ögonblick derefter såg Annouschka generalen och-hains dotter fara ut genom hotellets stora port. Sedan en halftimma förflutit, gick hon ned för att söka upp Iwan. Hon fann honoia supande med Gregoire, till hvilken generalen hade uppfyllt sitt löfte, och gifvit tusen rubel och