Aftonbladet – 20 januari 1848, sida 2

panna de sorgliga tankar, som förmörkade den; du har rått. Hvad skall man göra? Fröken känner min bror Iwan? nJa.n Man måste säga honom allt. ,Hvad tänker du på?s utropade Vaninka; förtro oss åt en karl! hvad säger i-g! en karl! åt en träl, en slafl, Ju lägre denna slaf är,, svarade kammarjungfrun, desto säkrare bevarås vår hemlighet, ty derpå kan man ju vinna alit. Din bror super sig full, sade Vaninka under fruktan blandad med afsky. Det är sannt, inföll Annouscbka, xmen hvar finner n: någon med skögg, som ej gör detsamma? Min bror super mindre, än någon annan; således hafva vi mindre att frukta af honom än af andra. Des-utom måste vi våga något i den ställning, hvari vi nu befiana 0ss. Du har rätts, sade Vaninka, i det hon återtog den beslutsamhet, som var henne egen, och som växte med:faran. Gå efter din brorl Nu kunna vi ej göra något,, sade Annouschka och drog gardinerna från fönstret; ty, ser ni, dagen börjar att gry. Men hvad skola vi göra med denne olyckliges lik?., utbrast Vaninka. Det bör vara der det är så länge, och i afton, då ni är på spektaklet vid hofvet, skall min bror komma och föra bort liket. Det är sännt, det är sannt, mumlade Vaninka med ett besynnerligt uttryck, jag skall i afton på spekiaklet; jag kan ej undgå det; I man skulle misstänka något. O min Gud! min Gudl ..: Hjelp mig, fröker, sade Annouschka, jag är ej nog stark ensam.n Vaninka bleknade förskräckligt, men tvungen af faran gick hoa med beslutsamhet till sin älskades lik; och under det bon tog honom i axlarne, tog bennes kammarjungfru honom i benen och lade hozom åter ned i kofferten. Derpå fällde Annouschka genast Iocket och läste igen kofferten med nyckeln, som hon stoppade i barmen. Sedan kastade båda linnet, som hade dolt honom för generalen, åter öfver kofferten.i 6 (Forts.)