Aftonbladet – 20 januari 1848, sida 1

H.rr ARNOLDS KONSERT NÄSTA LÖRDAG I anledning af den till nästa lördag annonse: rade konsert af herrar Arnold, far och son frår Berlin, innehåller Postoch :nrikes-Tidninga: för i går afton en insänd artikel, hvari dels ut: förligare än i vårt gårdagsblad berättas om -h Arnold den äldres vackra och hjeltemodiga handling sistl. söndags afton, dels cck om flere an. dra drag, hvilka i hög grad hedra honom såsörm menniska och bekräfta hvad af våre korrespon: denter i Berlin redan förut tillskrilvit oss om den stora aktning br A. der åtvjuter bland alls som känna honom. Vi göre oss ett nöje att u Posttidningen reproducera deana berättelse, som på ett mäktigt sätt talar till känslan, och redan i och för s:g skulle vara nog att förasleda en kflig täflan till den blifvande konsertens bivistande nåsta lördag: Denne man, fader för fem barn och grundlig musikus, ehuru måhända icke utbildad iden för dagen moderna stilen, har en märkvärdighet, äfven utom den han kan hafva förvärfvat medelst sin talang. För flere år tillbaka vistades hr A. uti Krakau. På väg att resa derifrån, märker han, långt borta på Weichselns yta, ett föremål, som förefaller honom misstänkt. Utan ett ögonblicks betänkande störtar han sig i floden och lyckas rädda en medmenniska, hvarefter han lemnade Krakau, utan att på något sätt gifva sig tillkänna, ens för den räddade. Denne, en tjuguårig poblack, var sina föräldrars enda barn och dessa underläto icke att sätta allt i rörelse för att upptäcka räddaren. Först efter ett halft års efterspaningar lyckades man få reda på hvem den unge mannens räddare var, och den då ännu fria riksstaden Krakau upptog hr Arnold såsom medborgare, hvilket jemte diplomet honom delgafs genom en smickrande skrifvelse från den fria riksstadens senat. Anländ till Sverige var hr A. betänkt att gifva konsert i Fablun. Då inträffade den olyckliga bran: den, som förtärde en stor del af denna stad. Hr A. lyckades dervid att till någon del blifva stadens räddare derigenom, att han, då han länge till sin förundran sett huruledes man endast sprutade midt i lågorna, men ingen tänkte på att förebygga eldens kringgripande genom att undanrödja de närmaste brännbara ämnen, begaf sig till en handlande, som han öfverbevisade, att, om ej det af näfver och tjärade plankor sammansatta taket aflyftades, skulle hela huset blifva lågornas rof. Efter br Arnolds anvisning nedhöggs taket, huset blef räddadt och elden stadnade vid denna egendom. Konstnären anslog dessutom hela inkomsten af den enda konsert han i Fahlun gaf åt de mnödlidande, och vände derifrån med ett minus af resekostnaden och ett plus af välsignelser. Anländ till hufvudstaden, der han, som de flesta eller alla resande konstnärer, beredde sig att, om möjligt, finna mödornas lön, tog han in vid Riddareholmen. När han i söndags kl. 40 e. m. sitter i sitt rum får han höra, utanför, på den med svag is belagda Mälaren, höga nödrop. Han tar genast sin hatt på hufvudet och hastar, i nattrock som han var, ut på isen. Med tillhjelp af en stång kastar han sig ned från den höga stranden, men re dan då genombröt han den svaga isskorpan och