Aftonbladet – 20 januari 1848, sida 1

lens; det är ni; jag har aldrig nämnt fröker Vaninka.n Det är icke dessmindre det du har velat säga, eller hur? Låt se nu, att du, mot din vana, talar uppriktigt.s Det är sannt, ers excellens! det var det jag ville säga.n Och efter hvad du tror, besvarar min dotter utan tvifvel hans kärlek ?o Jag fruktar det för henne och för ers excellens.s Och hvad kommer dig att tro detta? Talal Att börja med, så försummar herr Feödor aldrig ett tillfälle, att tala med fröken Vaninka.n Hon är ju i samma hus som han; vill du då att han skulle fly henne?, Då fröken Vaninka kommer sent hem, och om händelsevis herr Feodor ej har varit er följaktig, vid hvilken tid det än må vara, passar han alltid på att hjelpa benne ur vagnen. Feodor bör vänta på mig, det är bans skyldighetos, sade generalen, som började tro, att slafvens misstankar endast voro grundade på ett löst sken, han bör vänta mig för att vid hvilken timma som helst på dagen eller natten emottaga de ordres jag kan hafva att gifva honom., Det går ingen dag förbi, som herr Feodor ej går in till fröken Vaninka, fastän det ejär vanligt, att en dylik gunst beviljas en ung man i ett hus sådant som ers exc2llens. För det mesta är det jag, som skickar dit honom. Ja, på degen, svarade Gregoire, men -.-om natten.n rd Om matten! utropade generalen, i det ban steg upp och förlorade så fattningen, att han måste söka stöd vid ett bord. Jal om natten, ers excejlens, svarade Gregoire lugnt, och efter jag börjat som ni säger alt veckla in mig i en svår affår, nå väll så! sk-Il jag väl fortsätta: för öfrigt om än ett nytt straff, dubbelt svårare än det jag undergått, skulle blifva mig ålagdt, skall jag ej tåla att man längre bedrager en så god herre. 2 gfänk noga på hvad du söger, slaf! ty jag!