Aftonbladet – 20 januari 1848, sida 1

naturligt kom hans herre att fråga, om ho: den, som framställdes till ett mönster af fullkomlighet, han ej fann något obetydligt fel, som kunde kasta skugga på alla bans vackra egenskaper. — Grågoire svarade, att, högmod undantagandes, trodde han honom ofelbar. Högmod? frågade förundrad generalen; det är ett fel, jag trodde honom minst kunna tillvilas.n aJag vill säga: äregerighet, svarade Gregoire. Huru? äregirighet? fortfor generalen; han tycks mig ej hafva gifvit skäl till denna beskyllning då ban kom i min tjenst, ty efter de tapperhetsprof han ådagalaggt i det sista fälttåget, hade han lätt kunnat göra anspråk på någon hofgunst.s Ab, det fions äregirighet och äregirighet, sade leende Gregoire; msomliga sträfva efter en upphöjd plats, andra åter efter någon hög förbindels?, somliga vilja hafva sig sjelfva att tacka för allt, andra åter hoppas att genom sina hustrur kunna vinna sitt ändamål, och då höja de sin blick högre än de borde., Hvad vill du säga?. utropade generalen, som började förstå hvartåt Gregoire syftade. Jag vill säga, ers excellens, svarade denne, patt det fiones menniskor, som i anledning af den godhet man bevisar dem, glömma sin ställning, för att eftersträfva en ännu högre, fastän de redan stå så bögt, att det svindlar för deras ögon.n . . Gregoirel utropade generalen. Du trasslar in dig du, tro mig, i en svår affir; ty det är en anklagelse du gör, och om jag antar den såsom sådan, måste du bevisa hvad du påstår. Vid den helige Basill general! det finns för mig ingen så svår affär, ur hvilken jag icke kan reda mig, när jag har sanningen för mig; dessutom har jag ingenting sagt, som jag ej kan bevisan Således, fortfor generalen, påstår du, att Feodor älskar min dotier? Ahl sade Grezoire med sin nations dubbelhet, det är icke jag, som söger det, ers excel