Aftonbladet – 19 januari 1848, sida 4

POSTSCRIPTUN. Samtliga riksstånden hafva i deg baft plena. Ridderskapet och adeln har hela förmiddagen diskuterat den i konstitutions-utskottets memorial JE 2 intagna, sedan förra riksdagen hvilande kgl. propositionen, rörande organistionen al högsta domstolen. Exc. Posse, landshöfidng Fåbreus, hrr Åkerman, Gönther, Dalxnan och Gripenstedt m. fl. hafva försvarat propositionen, och hr von Hartmansdorff, grefve L:gerbjelke, br Lagerheim, grefve Gyldenstolpe m. fl. yttrat sig med ifver deremot. Vid anställd votering utföllo för bifall 92 röster och för afslig 108 — Hos Presteståndet afslogs ofvannämnde srundlagsändringsförstag, efter en utförlig diskussion. Förslaget JE 2 om departementschefsembetets förvaltning genom tillförordnad föredragande vid vissa tillfällen, szmt om regeringsårendernss behandling rär konungen är i fält eller. på resor, blef deremot bifallet. En särdeles envis debatt uppstod i anledning af förslaget om ansvar för eftertryckande af skrifter, till hvilka andra staters undersåter ega förlagsrätt. Propositionen bifölls vid votering, som utföll med 29 ja mot 26 nej. — I Borgareståndet har grundlsgsfrågornas pröfning äfven förevarit i dagens plenum, men detta slutades så sent att vi ej hinnne i dag lemna nigon berättelse om diskussionen. Det bör emedlertid nämnas, att alla grundlagsför åndringarna der antogos. Den punkten, som rörde bufvudstadens riksdagsmanraval, efstyrktes dock af Stockholms riksdagsmän, utom af brr Berg och Brinck. — Hos Bondeståndet upptogs tiden hufvudsakligen af en längre diskussion i anledning af Constitutionsutsköttets memorial med uppgif: å hvilande förslag till grundlagsförändringar. Ståndet afslog nästan enhälligt samtlige de föreslagna förändringarne: Lifligast var diskussionen angående förändringen i 47, 22 och 24 SS i Regeringsformen, om Högsta Domstolens organisation. Heurlin ansåg att man, innan man gjorde förändring, borde se till, om förändringen verkligen vore en förbättring. Att Högsta Domstolen skulle arbeta på divisioner, ansåg talaren högst menlig!, då derigenom kunde ske, hvad stundom händer från Hofrätterne, att man i lika besksaffade rättsfrågor kunde få olika domslut, hvilket icke vore den högsta instancen värdigt. För tfrigt kunde talaren ej annat än på det högsta opponera sig mot den föreslagna lydelsen af g, att Högsta Domstolens ledamöter borde utgöra minst tolf. Detta bindrade icke att ju deras antal kunde stiga ända till tjugufyra. Hvilket b!ef väl dyrt. Talaren afstyrkte således för sin del all slags förändring. Han ansåg ej värdt att lappa en gammal utsliten rock. Bittre att nöta ut den alldeles, till dess man fick en heltioch hållet ny. I samma anda yttrade sig alla de ledamöter sf ståndet, som uppträdde för att tala i ämnet, med undantag af vice tilmannen Nils Persson, som ansåg tillökning i Högsta Domstolens porsonal af behbofvet påkallad. Förre talmannen Anders Eriksson föreslog, med anledning af Heurlins begagnade liknelse om rocken, att af.lå alla partiella förändringar och lappningar — just för att vis, att man ej tänkte slita rocken så länge. I anseende på förändring i stadgandet derom, att valförrittere sid val till fullmägtig af B.ndeståndet borde vera af ofrälse börd, uppstod ock liflig diskussion, dervid flere tslare uppssädde, och endast Per Salström, enligt hvad vi kunds fatta, för förändrisg. Vi skola efter tagen del af protokollet, återkomma till denna dags förhandlingar.