dor kastade sig snyftande till hans bröst; då frågade generalen honom om sin dotter; men Feodor svarade, som han hade lofvat, med den försäkran, att Vaninka var okuonig om allt, hvilket återgaf något lugn åt generalen; han fruktade att göra två olyckliga. Vid middagstiden gick Vaninka ned och fann sir far ensam. Feodor hade ej haft styrka att vara närvarande vid middagsmåltiden, och att, i samma ögonblick han hade förlorat allt hopp, bfinna sig ansigte mot ansigte med generalen och hans dotter; han hade tagit en släda och låtit föra sig utom st:den. Under hela middagen vex!ades knsppt ett ord mellan generalen och hans dotter; men så uttrycksfull denna tystnad än var, så bherrskade Vaninka2, med sin vanliga makt, sina anletsdrag, och generalen ensam syntes Jedsen och nedslagen. Om aftonen, just som Vaninka skulle gå ned för att dricka th, mötte kon ett bud från ger neralen, som bad henne förtära det på sina rum, ty han h:de känt sig trött och gått redan till hvila. Vaninka underrättade sig om beskaffenbeten af hans illamående, och när hon fått veta, alt inga oroande symtomer bade vi sat sig, ålade bon kammartjenaren att framföra hennes vördnad för sin far och säga, att hon var till hans tj-nst, om han skulle behöfva rå gons bjelp. Generalen lät helsa och tacka sir dotter, men han behöfde blott hvila och en samhet. Vaninka lät äfven tillsiga, att hon var osym lig för alla; kammartjenaren var knappt gåx: gen, förrän Van:nka bofallte Annouschka, sit disyster, och som var hennes kammarjungf(