år? Kejsaren kan dö, den man ämnar till min make, kan dö, min far sjelf, Gud bevare honom! min far sjelf kan döls Men om man tvingar er? Om man tvingar mig!, afbröt Vaninka och en häftig rodnad uppsteg för ett ögonblick på hennes kinder, och hvem skulle väl kunna tvinga mig? Min far älskar mig dertill för ömt; kejsaren har för mycket bekymmer inom sin egen familj, för att sprida sorger i andras: dessutom återsår mig altid en tillflykt: Newafloden flyter tre hundrade steg härifrån, och dess vatten är djupt.n Feodor uppgaf ett rop; ty på den rynkade pannan och de hopknäpta läpparna lig tydligt tt sådant uttryck af beslutsamhet, att han fattade möjlighetan af att väl kunna krossa, men icke att böja detta barn. Feodors bjerta öfverensstämde för mycket med den plan Vaninka hade föreslagit, för att, sedan hans mvändningar voro förkastade, han sku!le söka uppställa nya. Hade han dessutom haft mod dertill, :å hade det löfte Vaninka gifvit honom, att hemlgt godtgöra den förställning, han var nödsakad att öppet ålägga Sig, öfvervunnit hans sista skrup!er. För öfrigt utöv.de Vaninka genom sin bestämda karakter, cch sin dermed. öfverensstämmande uppfostran, ett oinskränkt välde öfver allt som omgaf henne. Feodor biföll således allt hv:d hon af honom fordrade, och den unga flicxans kärlek blott ökades af hans besegrade vilja och hennes tillfredsställda högmod. 1 fe (Forts. följer.)