att pissa på Feodors återkomst, och att säga henne till, så fort han vore återkommen. Kl. 40 på aftonen öppnades botellets portar. Feodor steg ur sin släda och gick genast upp på sina rum, der han kastade sig på en divan, krossad under tyngden af sina sorgliga tankar. Klockan 12 hörde han slag På sin dörr; förundrad gick han och öppnade: det var Annouschka, com, på sin herrskarinnas vägnar, bad honom genast komma upp till henne. Så förundrad han än var öfver detta budskap, hvilket han var långt ifrån att Vänta, lydde han (dock genzst kallelsen. Han fann Vaninka sittande klädd i en hvit klädning, och som hon var blekare än vanligt, stannade Feodor vid dörren; ty det tycktes honom, som om han såg en redan till andra verlden öfvergången varelse. ,Kora!s sade Vaninka, med en röst, ihvilken det var Omöjligt att upptäcka den minsta rörelse. Feodor nalkades, dragen af denna röst, liksom jernet drages af magneten. Annouschka stängde dörren efter honom. . i Nån, sade Veninka, svhvad s7ar fick ni af min far ? Feodor berättade allt, som tilldragit sig: den unga flickan hörde på med en lugn blick; hennes läppar, det enda i hela hennes snsigte, som tillkännagaf något lifs närvaro, blefvo bleka som Ipeignoirn kring hennes smidiga gestalt. FeoIdor deremot tärdes af en brännande feber och syntes nästan vansinnig. ! Hvad tänker ni nu göra?, sade Vaninke i