utrustade mästsre; dock är man merendels van att finaa virltuoser med föga egendoml:ghet, men bLkväl med färdighet och en viss styl, i kortnet, med en god skola. Herr Koltbeff kan väl icke räknas till de förstnämdas antal, men bör ej heller rangeras bland de visserligen regelrätta, men kalla skolvirtuoser, dem allmänbe1en numera i det närmaste vet utantill. Ett ej ofördelaktigt afbrott mot detta ständigt återvändande bildar nemligen hos kr K. en naturlig, fastän nog vek känsla, en viss naivetet, hv:len ej varit inskrufvad i någon serskild skolas former och som åtminstone till en del ersit:er hvad som ännu kan saknas i större artistisk korrekthet. Utan att således vara egentlig bravurspelare, eller mästare i stylens storhet oc djup, eger hr K. en intagande. angenäm talang. som ej saknar egendomlighet, och hvilken : förening med en rätt betydlig färdighet alltis skall förvärfva sig vänner. Dess intresse skall ej förminskas af den omständigheten, att han förnämligast har sin egen ihärdighet att t2cia för sin konstnärliga utbildningsgrad. Hr Koltnoff gaf denna afton 4 solonummer, oemligen variationer af Ghys, Fantasia grez:osa och Hommage å Wermland af egen komposition, samt Wermlandspolskor. I Fantasienv och Hommagen, utförde hr K. cantabilesatserna med en ren och innerlig känsla (i synnerhbet den bekanta Wermlandsvisar, hvarpå sednare pjesen är grundac), samt visste att gifva de briljanta partierna mycken effekt, hvilket ock erkändes genom allmänt bifall. I afseende på kompositionen af sistnämde pjes kunde man hos nat:onalmelodien och fantasien deröfver icke upptäcka serdeles många gemensamma grunddrag. — Wermlandspolskorna äro äkta nationella karaktersstycken till anda och rytm; de iro komponerade af konsertgilvarens fader, oct hafva nära ett halft sekel lefvat bland folket som inrymt åt dem en hedersplats bredvid de gamla treditionella melodierna, den de fortfa rande bibehållit. Konsertgifvaren, hvars sist: nummer de utgjorde, vann ock ett odeladt bi: fall för den humor och det lif, hvarmed har återgaf dem. Af den Beetbovenska Duon (C moll) gafs en dast första satsen. Pianopartiet utfördes af m:l Wiliman, visserligen ej alldeles med den poe tiska anda, som här borde herrska, men doc! med en viss soliditet, såsom man kunde vänt: af en dotter och elev af den förtjenstfulla O Willman, hvars minne ej så snart skall slockn: hos hufvudstadens musikvänner. Af m:ll Fundin hörde man hr Randels vac åra och väl genomörda sång Harmoniens 10, äfvensom 2:ae stycken af ringare halt, hvara hon sjöng det ena Dacapo. M:ll F:s sång ut märkte sig denna afton genom mycken fiaes och behag, samt erhöll ett välförtjent bifall hvilket imedlertid ett smakfullare nummerva säkert ej skulle hafva förringat. Man hade denna afton äfven det nöjet at böra ett herrligt ensemblenummer fullständig gifvet, nemligen Beethovens pianotrio i B du (op. 44): M:ll Willman, brr Ebrenrech oci Gehrmann. Ensemblen skulle svårligen hafv: förlorat genom ännu en eller annan repetition förnämligsst i anseende till de spelandes märk bart olka individualitet; dock var det i all fall ett väsendiligt nöje att höra en så Yypper lig komposition, helst vid detta tillfälle, då mai bland exekutörerna återfann den genom sit lika gedigna, som mångsidiga och genialiska spe så utmärkte Gehrmann. Ännu alltid var hal densamme: än humoristisk, än patetisk, någon gång bzarr — men alliid spirituell och egen domlig. Såsom vi höra, lärer man snart hafv eit sjelfständigare uppträdande af denne konst när att förvånta, hvarvid ock, såsom wi tre tillfälle erbjudes att förnya bekantskapen me br Kolthoffs talang. —U— ——lj — Den musikälskande delen af Stockholms publiken bar stt vänta sig ett nytt tillfälle ti nöje nästa lördag, då berrar Arnold, fader oc Ison, annonserat sin koncert och dertill kungjo: ett sakrikt, vackert program, på hvilket Jenn Linds namn synes för tvenne nummer. — De nyligen undsluppna stora fara, som med lifve förlust hotat hr Arnold d. ä., har således ick gjort afbrott eller lagt binder i vägen för de tillämnade musikaliska soireen, hvilket allmär heten följaktligen får uppskatta som en dubb Ilycka. Bland märkvärdigheter, ehuru af mind: slag, vid den blifvande koncerten, må anföra latt hr A. d. ä. skall gifva sina pianoprestati ner på ett instrument från Berlin, arbeta af Kissing, jemförbart med parisaren Erar flyglar, och efter berättelse härstädes till sa för en summa, som i Dagl. Alleh. uppgifv till 4200 rår bko. — AAA — Tidskrift i sjöväsendet, tionde årgånge fjerde häftet, har nyligen lemnat pressen. Ii Inehållet är: Personalstat för sjöförsvarsdepa tementet, förvaltningen af sjöärendena, flötta stationer och lotsverket. Förvaltningens af sj ärendena berättelse den 20 Juli 41847, o främmande länders framsteg i de till sjövete: skaperne hörande ämnen. Aminnelsetal öfv WNWiIa AÅAhraham PDannarana PBeovwicter Afvar rf