Aftonbladet – 18 januari 1848, sida 3

förtjenar. Hvarest de flesta anmärkningar deremot skola komma att göras, vet man på förband, och motiven till motståndet känner man också fullkomligen. Derom tala vi icke nu. Tilltälle yppar sig säkert att resonnera derom när frågan hinner till diskussion inom riksstånden. Under tiden är det ganska godt att pubbken t:ger noggrann kännedom om ett förslag, som rör den sjelf på det allranärmaste, emedan det angår den stora nationalegendomens, barnens, allmänna vård och undervisning i skolan; ett ärende, framför minga andra så utomordentligt vigtigt, då fäderneslandets och nationens hela framtid till en så stor del beror bärpå. Hr statsrådet Silfverstolpes snförande meddela vi in extens, med undantag blott af ingressen, som utgör en historik öfver sednaste skolrevisions arbete, och hvad som i skolfrågan offentligen åtgjorts sedan 18453, jemte skälet till det uppdrag hr statsrådet fått af Kongl. Maj:t, ait med underdinigt förslag i ämnet inkomma. Derefier yttras: Då efier förberedande öfverläggningar för verkställigheten af detta nådiga uppdrag, jag nu går att i underdånighet föreslå de hufvudsakliga förändringar i elementarläroverkens organisation och undervisningen vid desamma, hvilka jag för min del anser vara af bebofvet påkallade; samt de åtgärder, som dermed stå i sammanhang, anhåller jag underdånigt att korteligen få anföra skälen för desamma och att fromdeles, sedan Rikets Ständer fatt:t sina beslut i de delar, som af dem bero, och E. K. M:t hufvudsakligen pröfvat de förslag, som nu i underdånigbet framläggas, få utförligare underställa E. K. M:s nådiga bedömande de föreskrifter och stadganden, som i anledning deraf böra utfärdas. I äldre tider var för dem, som ej ämnade sig i statens eller det allmännas tjenst, behofvet, med få undantag, högst ringa af annan bildning än den, som inom församlingarne erbållcs genom religionsundervisningen. De offentliga läroverken vo:o derföre uteslutande riktade till meddel:nde af undervisning i de ämnen, som för embetsmannen under den tiden voro vigtigast, cch genom skolans räkneklass, der i början blott kristendom, aritmetik och skrifning förekommo, blef, med högst få undantag, det för alla sndra medborgare erforderliga kunskapsmått uppfylldt. Med samhällets stigande utveckling i industrielt och politiskt afseende växte likväl småningom mer och mer anspråken på bildning hos alla samhällsklasser, och under sistförflutna årbundrade, i synnerhet under det långvariga fredstillståndet inom Europa, hafva dessa anspråk ännu kraftigare gjort sig gällande. Numera är behofvet af en mera utsträckt bildning för alla medborgare lika litet tvifvel underkastadt, som samhällets skyldighet att genom lämpligare institutioner underlätta möjligteten till dess erbållande, och äfven vårt land har dels genom åtskilliga nya läroämnens inför:nde i lärdomsskolan, dels genom ökadt. antal apologistklassers förenande med samma skola, dels ock genom inrättande af särskilda fristående högre apol-gistskolor, sökt ait gå tidens furdringar till mötes. Denna sista åtgärd bar ock, i en och annan stad, der ingen annan offentlig skola stått utmed apologistskolan, visat sig väl motsvara sitt speciella ändamål; men i de s:äder åter, der både lärdomsoch apologistskola, hvar för sig, varit i verksamhet, vare sig såsom skilda läroverk eller såsom skilda klasser inom samma skola, har erfarenbeten, med högst få undantag, visat, att apologistbildningen kommit att betydligt stå tillbaka och det icke i följd af mindre duglighet hos lärare, hvilka tvärtom understundom egt utmärkt skicklighet, utan förnämligast genom de brister och fördomar, som från den närvarende organisat:ionon äro näst:n oskiljaktiga. Då dertill kommer, att inrättandet af fullständiga apologistskolor, jemte lärdomsskolorna, på alla de ställen, der de förra voro behöfliga, allt för strängt skulle anlita statens tillgångar, och att deremot anordnandet af blott lärdomsskolor på vissa och apologistskolor på andra st:1len skulle för det mesta utestänga hvarje orts barn från arnan bildning än den, som vid det inom orten befintliga läroverk kunde meddelas; så torde ingen tvekan böra uppstå om angelägenheten att söka så inrätta de offentliga liroverken, att de olika anspråken på bildning, för så viot frågan är om elementarkunskaper, må i möjligaste måtto kunna fyllas i gemensamma läroverk och genom gemensam undervisning. Utgående från denna grund, och då af de till elementarbildningen hörande ämnen nigra äro behöfliga för en medborgareklass och andra för en annan, och på det att hvar och en må komma i tillfälle a.t på sin bana fullända de för bonom nödiga studier, så fort som ske kan, utan att hindras af de läroämnen, hvilka för havs bildningsmål äro obehöfliga, har det blifvit nöcsigt att välja en sådan organisation och en sådan meihod, som, utan att åsidosätta grundligbet i undervisningen, lemmar tillfal!e till en viss valfrihet af ämnen för densamma. Således torde, med bibehållende för de två lägsta klasserna, der lärjungarne mera poafbrutet äro i behof af lärarnes direkta undervisning, och der läroämnena kunta och böra vara för alla lika, af det slutna klass-systemet, men med flyttning hvart halt år, nya elementarskolans method hufvudsakligen böra antagas för de öfriga klasserna, der ynglingen redan kommit, till någon vana vid studier och bans fattningsförmåga blifvit mera utbildad, under medgifvande likväl, att i vissa ämnen äfven den tredje klassen (NN Rn ERE ER — vs