— ee man trupper, anförda af gexeralerna Haim oci Hohenzollern, rigtades mot Plaisance och Cre mona, utsträckande sig längs åt venstra Postran: den, så att den förenade österrikiska ryska ar måeen utvecklade en styrka af 80;000 man på en front af 48 mil. Scherer hade, vid åsynen af den styrka som alkades, låtit rifva broarne öfver Adda, hvilk: han ej såg sig i stånd att försvara, och hade förflyttat sitt hufvudqvarter till Milano, hvarest han afvaktade svar på det bref, han adresserat till Directoriura, och i hvilket han, erkännande sin oduglighet, anhöll om sitt) entledigande ur krigstjensten. Men som hans efterträdare dröj de och Suwerow allt mer och mer nalkades, så bade Scherer, förskräckt öfver det ansvar. som hvilade på honom, öfverlemnat befälet til en af sina skickligaste löjtnanter; den nyvalde generalen var Moreau, som än en gång skulle bekriga ryssarne, i hvilkas leder han slutligon skulle finna sin död. Denna väntade utnämning mottogs af soldaternas glädjerop; den, hvars lysande fälttåg vid Rhen hade gifvit honom namn af fransmännens Fabius, tog nu hela sin här i öfversigt och helsades med enthusiasm af hvarje division, som ropade: Lefve Moreau! lefve italienska armcåas räddare! Men denna enthusiasm, så stor den än var, hade icke förblindat Moreau öfver sin farliga ställning; vid äfventyr af att blifva öfverflyglad af ryska hären, måste han framvisa en linie, lika med ryssarnes, så att det, för att kunna göra front mot fisznden, Var honom nödvändigt a:t utsträcka sig från Suro-sjön till Pizzighitona, d. v. s. på en sträcka af 20 mil. Det är sannf, att han hade kunnat draga sig tillbska till Piemont, förena sina trupper i Alessandrii och der invänta de förstärkningar Directorium hade lofvat skicka; men att handla så, hade varit att blott-tälla neapolitanska hären, i det den blef öfverlemnad åt fienden. Han beslöt då att försvara öfvergången till Adda så länge som möjligt, för att kunna gifva Dessolles division, som Massena skulle skicka, tid att framtåga för att försvara hans venstra