Aftonbladet – 17 januari 1848, sida 2

— Uti den till tidningen Friskytten omdöpta Söndagstidningen läser mon i går under titeln de blå gossarna, en skämtande artikel, angående den af Dagligt Allehandas förläggare vidtagna methoden att försälja bladet medelst kolportörer, och denna artikel åtföljes tillika aj ett litet poem, som visserligen icke är illa bål. let. Men vi hemställe till Friskyttens redaktion, som sjelf begagnar kolportörer, huruvida den af Allehanda-red. vidtagna inrättningen kar utgöra något tjenligt föremål för skämtet. Friskytten är ett blad, såsom vi tyckt oss finna af liberal tendens och som genom lif och qvickhet sannolikt eger en framtid för sig; men dertill hör äfven, om man vill verka för någo! syftemål, att icke med löjets vapen nedsätts dem, som äro bundsförvandter i den goda sakens försvarande, och det har Friskytten likväl pjort genom det sätt, hvarpå den riktat sin udd mot Dagligt Ållehand2. Meningen härmed är ingalunda att formalisera oss öfver upptagandel af möjligen tillfälligt förekommande brister : den ena eller andra tidningen; vi skulle i dei fallet kunna anses, såsom ordspråket säger tigga för vår sjuka mor, hvilket icke är vå: sak. Men ostridigt är, att Allehanda i sin ny: förläggares hand lika välsom i den förres, ganska berömvärdt cch konseqvent uppträdt i li beral anda, och det är då lindrig2st sagdt otak: tiskt, att vända sig emot detsamma på ett sätt som kan åtrinstone anses syfta på att nedsitt: dess värde i allmänhet i opinionen, på samm: gång som Tiden gör ett hätskt utfall med er sorts personlig inqvisitior mot dennye utgif varen.