Aftonbladet – 17 januari 1848, sida 1

verkställare följde honom. Missgerningsmanne var, som vi redan hafva nämnt, generalens bar berare; exekutorn var ingen annan än kusken hvars färdighet att handtera piskan upphöjd eller. sänkte honom allt efter godtycke till bö dels värdighet, hvarje gång ett sådant stra egde rum, — en förrättning, som ej minskad hvarken hans kamraters aktning eller vänskap ty de voro fullt öfvertygade, att hvad Iwan arm blef tvungen att verkställa, var ingalund; enligt med hans bjertelag. Och som hans ar mar, äfvensom hela hans öfriga kropp var ge neralens lifegendom, och denne sednare följ aktligen kunde dermed göra hvad han för god fann, så väckte det icke förundran att han an vände dem till detta bruk. Ännu mer: et straff, verkställdt af Iwan, var altid mildare är det skulle hafva varit om någon annan utdelat det Ty det hände understundom, att Iwan, som var en god menniska, fuskade undan ett elle två knutrapp på dussinet, eller om han val tvungen af den, som var närvarande vid straffet, att med ordning uppgöra. affiren, ställde han alltid så till, att det yttersta af knuter träffade brädet, hvarpå den brottslige låg, hvilket betydligt minskade det smärtsammaste al slaget. Också när det var Iwans tur att utsträckas på det olyckliga brädet och för egen räkning få emottaga det straff han var van att utdela, hade den, som för tillfället förde knutpiskan, samma skonsamhet för Iwan, som han hade haft för de andra, och tänkte blott på de besparda, ej de undfångna slagen. Detta vackra uppförande underhöll mellan Iwan och hans kamrater den ljufvaste förening, hvilken aldrig kändes så fast, som i det ögonblick, när åter ett straff skulle ega rum; det är sannt att den derpå följande första timman var helt och hållet egnad åt. smärtan, hvilket gjorde att den knutade ofta var orättvis mot bödeln. Men sällan bände det att oviljan ej var försvunnen redan samma afton, och att grollet kunde stå fast mot det första bränvinsglaset, hvari bödeln drack brottslingen till. Dea-som Iwan skulle gifva ett nytt prof af sin skicklighet, var en man ungefär 33 a 36