Aftonbladet – 17 januari 1848, sida 1

år gammal, med rödt hår och skägg, af en mednlmåttig växt, och På hvars blick man igenkände hans grekiska ursprung, ty den uttryckte på en gång fruktan, slugtet och list. När brottslingen var kommen till det ställe, der straffet skulle ega rum; stahnade han och kastade ögonen på det fönster, som redan hade tilldragit sig den unge -adjutantens uppmärksamhet, och hvilket allt fortfor-att vara väl tillslutet. Sedan han hade öfverskådat hopen, som fyllde ingången från gatan, fästade han slutligen sin blick med en smärtsam axelryckning på det bräde, der han skulle blifva utsträckt. Denna åtbörd Undföll ej hans vän Iwan, som nalkades honom för att borttaga den: randiga skjortan, som betäckte hans axlar, och sade till: honom med låg röst! Nå väl, Gregoire, mod lr ,Diu vet hvad du lofvat mig;, sade brottslingen med ett outsägligt bedjande uttryck. Räkna icke på de första slagen, ty då ser adjutanten på; men för de sista kafi du vara lugn: vi ska väl alltid hitta på medel att fuska undan något. Kom isynnerhet ibåg pisksnärten! Jag skall göra mitt bästa, Gregorie, jag skall göra mitt bästa; känner da mig då icke? Ack jol, svarade Gregoire. Nå väl, sade adjutanten, Här, ers nåd, svarade Iwan, bär äro vi. Vänta, vänta, ert höga ursprung, utropade den stackars, Gregoire, som, för att smickra den unge adjutsnten; tilltalte honom med den benämning, hvarmed man utmärker öfverstar: vache vocesso horadie: det tycks mig, som om fröken Vaninkas fönster öppnades., NN en unge adjutanten rigtade lifligt sin blick mot det fönster, hvilket, såsom vi redan hafva nämnt, hade flera gånger tfildragit sig bans uppmärksamhet; men allt var i såmma ordning som förut. MDu misstog dig, sade adjutanten, i det han långsamt vände sina ögon från fönstret, liksom också han hade hoppats ätt få se det öppnas; och för öfrigt, hvad har din ädla herrskarinna att göra med allt detta? KA