Aftonbladet – 14 januari 1848, sida 1

LYCEA OCH OLYCEA. (Fragment af en sannsaga). (Slut fr. gårdagsbl.) Ingen glad siska qvittrade sin visa i fönstret, men i salongen nedinunder stämdes ett piano af en stackars fattig yngling, som skulle uppföra dansmusik på aftonen. Ingen törnros vaggade sin blyga knopp i en simpellerkruka, be-raktad af den unga egarinnan under glad sång, men tusentals skiftande blommor doftad: från höga vaser i alla rum, ordnade utan smak af tjenares händer. Och hon sjelf, som bebodde detta hus, hvilket under bridskande larm ordnades för att mottaga gäster, e) så kärleksfullt väntade och välkomnade, som den glada gästen, hvars steg i trappan fordom lackade ett leende på kennes friska läppar. Hon satt med ett oroligt och missnöjdt uttryck i de matta ögonen och följde de sista stygn på en luftig klädning, lika konstigt broderad, som den hon en gång vakat för i långa nätter, och då fann sig belönad och lyeklig när den förskaffade henne en teaterbiljett. Nu var klädnisgen färdig och flickan lade den ifrån sig på en stol. Den unga frun besåg den noga och utbrast: Det är bra harmligt att få hem en klädning, så makalöst slarfvig, att man får så godt som sy om den igen. Har du tagit upp kartongen, som följde med?, Ja, här är den, sade den tilltalade, i det hon lyftade locket af en stor ask, och tog upp en mössa, luftiz, fin och liten som åt ett barn. Ett drag af belåtenhet flög öfver de urblekta dragen af det ansigte den skulle pryda. Och denna Sammansättning af blonder med stora törnrosor, så sköna att man kunde tro-dem nyss brutna från en grönskande gren, klädde verkligen det mörka vågiga håret oändligen väl. Det är inte illa, eller hur, Marie? Jag har