Aftonbladet – 14 januari 1848, sida 1

ker, djerfva blickar kring kanen af det något för mycket urringade klädningslifvet från herrar med och utan mustacher, och några förjaktliga blickar åt samma båll från gimla fröknar, fruar och mamseller. Förfriskningar och Iprat, munterhet och infällen, dumheter med navn och rang af qvickheter, allt lika luftigt (och kraftlös:, lika mustlöst och lättsmält. Den af allt detta tryckande luften: blef , säll skapet för qvaf, och man spriddes i parken, der toner från blåsinstrumenter ljödo friskt i skymningen. Här såg man flockar af unga flickor särattande, hviskande och plockande på hvarandra; två och två gamla fruar, stadda i ifriga allvarsamma kritiker öfver en fest, som ännu ej var halfliden; förstulna granskningar af den ätliga delen deraf, eller en och annan lyxartikel: ömsesidigt utbyte af omdömen deröfver. ISkoekar af unga karlar i högljudda samtal, afbrutna af skrattsalfvor. I någon aflägsen löfsal ett älskande par, andlösa af ångest att bli ertappade midt i sin lycka. oDen vackra värdinnan, arm i arm med en annan ung fru, ernar just-slå sig ned på en trädgårdsbänk: en utvald simling unga män uppvakta dem med artigheter i alla former och fasoner. Jag skulle ändå kunna förmå mig, att utan för mycken saknad skiljas från det berrliga landet under denna sköna tid, sade värdinnan, Om jag ej hade en så dyrbar och älskvärd vän; hon såg härvid med ett huldt leende på sin sidokamrat, — emot min vänskap för hezne strandade alla min mans bevekelsegrunder., Den andra unga frun besvarade denna uppriktiga utgjutelse med ett lika uppriktigt leende och en nick af sitt med koketteri prydda och uppburna hufvud. Denna vänskapskomed: uppfördes till största delen för den, som stod främst öland åhörarne, en ung smärt karl, med mörka ögon och skägg,