Aftonbladet – 13 januari 1848, sida 1

ögon... Han hade då sofvit hela natten utan.att vara afklädd. s -c : 5 Var döt en dröm, som sysselsatt: Bonom?-Ja visst var det så — men. den stod-juså klar för-honom, som. någonsin. en :werklighet.: kan göra. En lång stund; satt han orörlig, försänkt i grubbel; men. hastigt reste han-sig upp: .. Nej, jag tror jag blir tokig-af detta grubblander; sade -han gladt; solen lyser hörrligt, jag villsgå ut och låta friska luften blåsa bort mina drömmar. Men inte din bild; du kära, dyra mor; inte-din bild,, tilladehan med rörelse. Snärt stod han på gatan. Rörelsen och ki! ten, folkvimlet, allt Mäktade ej förjaga dessa bilder. Han satte sig på en bänk i den aflöfö vade och snötyngda Park, som utgör alla kälkåkande skolgossars lustgård. Här satt han och betraktade de muntra barnen tills äfven har blef munter till sinnes. Då ljöd en röst bakom honom: God morgon, kära bror! Hvarför sitter du här och luftar dig i barnkammaren ?y j Carl vände sig om och blef nu först varse, att han haft en granne på bänken, En herre om fyrtio år, mycket fin och putsad, med siratligt bunden halsduk, hatten kavaljeremang på ena örat och käpp vid sin sida. Den som! anlände och helsade denna städade ungdom var af samma skrot och korn och samma ålder. Den tilltalade skakade sin väns hand och sade: Nå hvarifrån kommer du, om jag får spörja?s Jo just ifrån dig, min gosse; men här är fördömdt svalt, och som vi ha Bianchinis här bredvid, så följ mig in, så få vi språka De båda herrarne gingo; knappt voro de borta, förrän den unge artisten tänkte: De der gökarne hade ganska rätt; här är inte varmt; jag hade väl Iust att äfven gå in liksom de; och ännu har jag något att rumla på, om också rumlet bloit skulle bestå i en cigarr, Sagdt och gjordt. Han trädde in och satte sig ett