Till svar böjde flickan sin klara blick, som en tår gjorde ännu mera klar, upp till honom. Förlåt mig,, sade han rörd; jag menar ej. ille.n i Du tokiga pojkes, smålog hon; ;men Iåt o:s återkomma till det vi började med. Hvad tänkte. du i anledning af vår fattigdom?n Jo, dun, återtog han gladt och lifligt, xmånga hafva sagt mig, att jag har en vacker röst; och du sjunger mycket bra, tycker jag — om vi skulle gå in vid teatern; hvad säger du om det? Jag kunde slå mig till att bli dekorationsmålare och på samma gång måla dekorationer, spela en roll, och till och med skrifva pjeser, om det gäller. Ett bjertligt och högt skratt af hans åhörarinna afbröt hans extas. Hvarföre skrattar du?. frågade han nede slagen. Jo, det föreföll mig så roligt.s : Hvilket? Kanske att jag skulle bli dekörationsmålare? Nej! Det var det enda rimliga. Nå, hvad då? Att jag skulle bli aktör? Ja, det också.n Men egentligen mitt författarskap, menar du dån, sade han något stött. Jag visade dig ju häromdagen det der, som jag skrifvit och som jag ämnar hembjuda som, följetong i Aftonbladet.n Ja, och som de aldrig antaga. Hvarför det då? Jo, för det jag tyckte det varfdumte, skratjade flickan. Tyckte du det var dumt?n Ja, det tyckte jag visst. Nå, det förändrar saken, sade de mannen, i det äfven han skrattade 2? ve ust. oe Men, aktör, du — aktör, det bjer ta väll jag blin, utfor han, under : vågra förtviflade gester och kan och de ippsyn. . ij det han gjörd Se så, se sål — nu sl ;antog en biste ans värdinna, förtretad: s es det äfven af vindf 4cker du ljusets, sad 3åda skrattade hjer ; Och i detsamma. släck len unga sömp sånget från en stor gest ille äta med Sagt, ljuset tändes åter oe! isste alltfö erstkan frågade, om han int ör att v henne; men den fattige artiste yss t e väl, bus knapp hennes kost var dja dela den. Och med en bjertlij og han godnatt af sin älskarinna, i de