Åh ja visst, men det drar sig nog fram Ja, men nog vore det roligare att vara ri ändåp. Gud vet, jag tycker det är roligt som de är, jag försörjer mig bra och är nöjdx. Visserligen, men ser du vi kunna aldri; gifta Oss. Ah, hvad skola vi gifta oss för? Det ä bara tråkigt; nej, nu äro vi oberoende af hvar andra och älska hvarandra dubbelt. Vise hvar andra när vi önska, och gå ifrån hvarandr: när vi vilja. Då finge vi bara bekymmel och dessa bekymmer skulle skrämma bort vå kärlek, och när kärleken vore borta, så måste vi likväl vara tillsammans till dess vi inte kunde tåla hvarandra mery, Du talar då så dumt, utfor Carl med hälftighet; ;den högsta sällheten är väl att få vara tillsammans; om du såg mitt usla kyff? der nere, skulle du inse att jag är rätt beklagansvärdn. Nu är det du som talar dumt, svarade flickan små:krattande, vhar jag väl mer än du? och mitt Illa rum är ändå så trefligt tycker jag, hvem hindrar dig att hafva ditt likaså? Ar ditt rum otrefligt, så är du en slarf,, och vårdar dig icke om det, och då skulle du snart göra min lilla kammare likadan, om !den vore gemensam och du finge bebo denx. Nej min ungs, då skulle båda bli trefliga i stället. Jo visst, det skall man tro; nej, tala aldrig om det der tråkiga giftas, då blifva vi bara oense, en profbit på hvad det skulle blifva för verkligadt ; låt oss vara glada och nöjda, gör din kammare snygg och håll den sedan sådan, så skall jag en gång gå ned och se på den. Det är visst värdt, svarade den unga mannen bittert, det otäcka nästet!a Jag hör på allt detta att du är en stackare, och se der ett bevis för mitt påstående. Du har fel, — kanske rätt många, — men jag vet 2j derom, och behöfver inte veta det, och deröre älskar jag dig och är lycklig; likaså du ned mig; men låt oss blott biifva gifta, och vå en enda vecka skulle jag se dina svagheer och du mina, och vi skulle båda bli missöjdar. Nå så låt oss tiga då ef.er du så villn, tertog älskaren förargad, ,jag skall låta dig ara oberoende, efter du fruktar så mycket att lela min fattigdom, men finner dig så väl i lin egen.n