Aftonbladet – 11 januari 1848, sida 1

DET GÖTHISKA KAPELLET. NOVELL AF ALEXANDRE DUMAS. Vi gingo till byn och inträdde i samma hus som förut. De tvenne fruntimren sutto) på samma ställe, den ena spann och den andra nystade. På ett bord stod bläckhorp och penna. Under det Cantarello talade, stack jag hastigt en penna i fickan. Det var om mig de talade, ty jag såg henne åter betrakta mig med en deltagande blick och säga: a sEr unga slägting tyckes ej kunna vänja sig vid seminariet, hon förekommer mig ännu blekare än förra gången ni hide henne med er. Den gamla gumman sade ej ett enda ord, hon såg alldeles icko upp från sin nystfot, Efter tio minuters förlopp, tog Cantsrello mig igen under armen ogh gick samma väg tillbaka. Jag kunde förstå att det led mot hösten, ty nbergningen var förbi. Jag insåg nu, hvarför Cantarello dröjt så länge att låta mig komma ut. Under de förflutna fyra månaderna hade det beständigt varit arbetare på marken. Vid kyrkdörrn band han åter för mina ögon. Jag räknade äter fyrtio steg, innan vi stadnage. Jag förmodade nu att Cantarello tog nyckela ur fickan och hörde honom söka nyckelhålet på muren. Jag beräknade, att han i detta ögonklick vände ryggen till och lyfte hastigt bindeln från mina ögon. Det var blott en sekund, men denna sekund var tillräcklig. Vi voro i kapellet till höger om altaret. Dörren måste vara emellan de tvenne prlarae. Der skall man söka ingången, leta tills man finner den; ty det är alldeles säkert att den T der, Cantarello bade icke förmärkt något. Han förde mig tigande genom de tvenne andra dörrarne till fängelset. Luigi och jag iakttogo ) Se A. B. M 2—6.