Grefve Anckarsvärd beklagade att, ehuru detta hus vore det enda stånd, hvarest statsråderne — åtminstone de flesta — hade en röst, ingen af dem nu vore närvarande för att försvara regeringens proposition. — Det ville synas tal., som formfrågan skulle blifvit väckt blott för att göra sakens behandling vid denna riksdag omöjlig. Inga anmärkningar hade blifvit gjorda vid propositionen, emedan man hade velat vänta dermed tills utskottet hunnit afgifva sitt utlåtande; men tal. ansåg nyttigt, om utskottet från alla fyra stånden kunde få veta tanxarne om saken, hvarigenom den tidsödande återremissen möjligen skulle kunna undvikas. Förenklingen af ett skattesystem, hvaruti jordeboksränten förekommer under 2935 särskilda titlar, hvaruti mantalsräntan utgöres efter 455 särskilda beräkningsgrunder, hvaruti jordeboksräntan för ett helt län kan upptaga 10 hela oxar och många tusen milliondelar, hvaruti ensamt räntetiteln årliga och kungshästar beräknas på icke mindre än 65 särskilda sätt, o. s. v., har länge ådragit sig folkombudens uppmärksamhet, och de hafva med tacksamhet emottagit arbetet af dem, som ådagalagt, hvilket chaos af oformlighet vårt grundskattesystem framställer. KommittÅn hade med mycken fullständighet utvecklat skälen för förläning af skattemannarätt, utan lösen, åt innehafvarne af de för närvarande under åborätt upplåtne kronohemman, och de deremot anförda skälen, att staten skulle gå skatteköpeskillingen förlustig, vore, i anseende till dennas ringa belopp, så obetydliga mot den indirekta vinsten för landet af åtgärden, att de ej borde erkännas. Staten uppoffrar ofta stora summor för kanaler, vägar 0. 8. V., understöder stundom med millioner enskilda bolag; tal. trodde att uppoffringen af skatteköpeskillingens ringa belopp skulle i sin mån befordra jordbruket. Det kan invändas, att om statens förlust blefve liten, så kan åboens ej heller vara stor; att likväl så icke är, synes deraf, att så många kronoåboer icke friköpt sig. Tal. trodde att denna efterskänk af ett par tusen rdr vore klok, emedan derigenom jordnaturerna skulle blifva förenklade, intresset för jordens häfdande hos dess brukare stegradt, trefnaden hos familjerna ökadt, en mängd rättegångar förekommas, och det nu rådande fideikommisförhållandet blifva undanröjdt. På nu anförda skäl föreslog talaren statsutskottet att antaga kommittens förslag i denna del. Kommittten hade, förmodligen af fruktan att en alltför rask öfvergång skulle under nuvarande styrelse möta betänkligheter, föreslagit att räntorna skola utgå, ej blott i penningar, utan äfven i smör och spanmål. Sverge är dervid framställdt såsom i ett slags nomadförhållande. De skäl, på hvilka vederbörande departementschef grundat sin tillstyrkan af detta alternativa förslag, vore, enligt talarens sigt, svaga, och visade att man i rådkammaren, vid kollisioner mellan räntetagare och räntegifvare mest omhuldade de förra. Talaren föreslog statsutskottet att tillstyrka räntepersedlarnes förvandling till för alltid bestämd penningeskatt. Alla löners utgående i penningar vore alltid förmånligt för statsmakterna och ett oeftergifligt vilkor för enkelhet i bokföringen. Det hade också blifvit föreslaget 4828, men nu hade kommitteen tagit ett steg tillbaka. Talaren föreslog att statsutskottet måtte besluta de indelta räntornas indragning och ersättande med kontant. Den häremot gjorda invändningen om svårigheten för statskontoret att qvartalsvis förskjuta medel, kunde undanrödjas genom inrättande af tvenne uppbördsstämmor om året. Frih. Hamilton, Hugo, ville ej bestrida anmärkningarne rörande regeringens underlåtenhet att höra vederbörande kollegier, men kände icke något stadgande, som medgåfve ett stånd att föreskrifva Kgl. Maj:t, huru han bör förfara. Funnes anle.ning till anmärkning, borde denna göras gällande hos konstitutionsutskottet. — Vid detta tillfälle, anmärkte talaren, skulle det af frih. Cederström och hr von Hartmansdorff föreslagna förfaringssättet leda till uppskof. Talaren, som, sedan utskottet inkommit med betänkande, ville göra flera anmärkningar mot förslaget, yttrade sin erkänsla derför, att regeringen ej gått så genomgripande tillväga i en af de mest ingripande f-ågor, i hvilken det vore skäl att lemna tid till försök. — Hufvudsaken i den nu föreslagna förändringen vore att, genom denna, prejeriet mellan räntetagare och räntegifvare kan förekommas; men att anbefalla lösen af alla räntepersedlar vore vådligt, emedan man ej känner om det länder till allmogens fördel. På 1730:talet beslöto ständerna sådan lösen, men allmogen önskåde snart det gamla förhållandet tillbaka. Man borde afvakta hvad erfarenheten kan lära. (Forts.) SA — I Bondeståndets p!enum förl. lördag upplyste Petter Jönsson från Jönköpings län,i anledning af den påminnelse ståndet vid ett föregiewile plenum gjort till Besvärsoch Ekonomiutskottet att börja sina arbeten, det Utskottet nu i fredags sammanträdt och vidare skulle samlas på måndagen. Det sattes då i fråga huruvida någon kommunikation till medstånden borde göras om den anmaning till Utskottet, som Bondeståndet aflåtit, såsom numera mindre behöflig. Ståndet vidblef likväl slutligen, alt beslutet om delgifvandet borde sättas i verket. — Kongl. propositionen om Beskattningsväsendets, samt uppbördsoch redovisningsverkens förenkling föredrogs, efter att hafva hvilat på bordet sedan förra plenum. Atskillige talare ville. att denna pronosition skulle