DET GÖTHISKA KAPELLET. ) NOVELL AF ALEXANDRE DUMAS. Luigi mottog ej något och gjorde en rörelse för att befria sina ben. Den ena af karlarne satte pistolen för hans bröst. . Ännu en sådan rörelse, och du är död, sade han, Jag bad Luigi ej göra onyttigt motstånd. Man bjöd 0ss åter vin och bröd, men vi afslogo det. : Som ni vill) svarade samma obekanta röst, omen så måste ni finna er vid, att vi igen sätta Mmunkaflen på erx Vi äro i ert våld, sade jag. Nedriga skurkar! ropade Luigi. För Guds skull, Luigi! Sätt dig icke tin motvärn, bad jag, du ser ju att de ej vilja mörda oss. Låt 03s hafva tålamod, kanske förbarma de sig öfver oss.n Då jog i min ångest yttrade detta hopp, hörde jag ett hånskratt, som kom mig att darra i min själs innersta. Jag hade redan en gång förr hört detta skratt i kyrkan i Taormine. Utan tvifvel voro vi i Cantarellos makt och han var en af de fyra maskerade karlarne. Jag förtviflade; men Luigi stred reed den som ville binda honom. De voro likväl fyra mot en och han blef med våld bunden och invräst i bärstolen, som åter blef säkert igenstängd. Jag kan icke säga huru många timmar vi nu tillbragte; ty det är omöjligt att i en sådan belägenhet beräkna tiden. Hur den stackars Luigi befann sig, vet jag icke; men jag hade feber, kände en stark hunger och ännu starkare törst. Ändteligen blef vår bärstol åter öppnad, men denna gången löste man icke repen omkring våra händer, utan endast borttog munkaflen. Knappt kunde jag tala, förr än ) Se A. B. Mo 2—5.