Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 3

och strypa bonom med bältet på hans morgonrock — jag såg er uppbryta byrån och stjäla alla pengarna, och ändtligen kasta sängkläderna, byrån och stolarna huller om buller, och med en brand ur kaminen sätta eld på alltsammans. Det var jag som genom ett rop störde er, och då ni mötte mig ner i vestibulen, trodde ni att min blethet var framkallad af förskräckelse eller hur? Nej, de var afsky, förakt och fasa för mördaren, som kom mig att blekna. Historien är icke illa, och ni väntar förmodligen att man skall tro densamma? frågade Cantarello. Ja, ty det är ingen uppdiktad historia, utan en ryslig sanning. Och beviset? Hvad! beviset ? Ja, naturligtvis måsta ni bevisa, hvad niberättar. Palatset har brunnit, — liket, byrån och pengarna, allt har blifvit lågornas rof. Ja, bevis! bevis! Himlen ingaf mig en lycklig tanke. Ni vet således icke hvad som händt ? fråsade jag. Hvad bar händi? MDå ni försvunnit ur byn för att dölja era jufsaker på ett säkert ställe, förenade sig markisens tjenare och inträngde i hans rum under ett ögonblick, då elden nigot saktade sig. Liket unno de oförtärdt och nedburo det i kapellet — spår efter hans våldsamma behandling kan visst ännu ses på halsen. Byrån ligger i aska, — banknoterna äro förbrända; men guld smäler, det brinner icke. Tjenstfolket visste, att lenna byrå var full med guldpengar — jag kan 108 säga hvar man skall finna dem — om man etar noga i Cantarel!os hus eller trädgård, kunde nån kanske vara så lycklig att upptäcka dem. Cantarello betraktade mig med en olycksbåande blick, och jag såg honom betänka sig,