Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 1

ren satte sig vid detta bord för att göra några anteckningar, föll hans blick på en annan flaska, i hvilken det var ett svart fluidum; bredvid denna låg en penna och under bordet flera pappersblad kring-trödda. Han upptog dem och såg nu att de voro skrifna mel en fin skrift, illa stafvad, men teml:gen läslig. Genast började han leta efter flera och fann ännu tvenne stycken i halmen, som låg utbredd under mannen. Dessa blad tycktes ej vara ditlagda med vilj, utan fallna från bordet och tillfälligtvis dittrampade. Då de voro paginerade, kuade domaren lätt samla dem. Han läste följande: ÅTTONDE KAPITLET. I Fadrens, Sonens och den heliga Andas namn, sålunda har det skett. Jag skrifver dessa rader i det hopp, att de måtte falla ihänderna på någon medlidsam menniska. Hvem ni än är, så bedja vi er, vid allt hvad ni har kärt i dennå och den andra verlden, att frälsa oss ur denna graf, der min man, mitt barn och jag nu iflera år försmäktat, utan alt i ringaste måtto ha förtjent detta grymma öde. Jag heter Teresa Lentini och är föddi Taormine; jag måste nu vara omkring juguåtta år gammal. Från den stund vi blefvo inneslutna i datta underjordiska rum, der jag skrifver dessa rader, bar jag icke kunnat skilja dagen från natten, och nu kan jag ej heller mer beräkna tiden. Vi hafva varit hir mycket länge, det ir allt hvad jag vet. Jag var i Catania hos markisen af San Eloridio, der jag uppammades t.il:ammans med den yngsta fröken Louise. Hon dog år 4798, tror jag, men markisinnan behöll mig hos sig såsom ett minne af sin älskade dotter. D n hederliga, goda markisinnan dog också snart. Gud fröjde hennes själ, ty hon var älskad af alla. Jag ville återvända till min mor, men markisen af San Floridio tillit det icke. Han hade