Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 1

dinand och Peppino lemnade detta ställe. Domaren började undersökningen. Det vid muren fjettrade liket var af en man omkring t:ettiosex år gammal. Han tycktes hafva genomgått en fruktansvärd kamp för att bryta kedjan, hans krampaktigt förvridna armar voro ännu utsträckta mot hans hustrus lik, och han hade snarare af förtviflan än af hunger bitit stora stycken derur. Läkaren förklarade, att han måste ha dött för omkring tvenne dagar sedan, men hvarken han e:ler domaren kände honom. Hustrun kuade vara mellan 26 och 28 år. Hennes död tycktes ha varit lätt och stilla — hon hade med en nål öppnat en åder, utan tvifvel för att uppehålla sitt barns lif, och hade sjelf dött af utmärglande och svaghet. Likasom mannen var hon alldeles okänd ibyn, och hvarken domaren eller doktörn erinrade sig någonsin hava sett henn:s ansigte. Vid hennes hufvud stod en söndeörslagen stol. Domaren lyfte upp den och såg att den var ställd der för att dölja en öppning nedtill i nuren. Hålet var så bredt, att en person kunle slippa igenom, men det upphörde vid en ljuplek af fyra till fem fot. Då man noga unlersökte det, såg man att det blifvit gräfdt med stt redskap af trä, Som de siciliänska fruntimen kalla mazzaredlo: Så storär förtviflans och n bestämd viljas kraft, att de funno flera ofantigt tunga stenar, lösryckta ur muren och gömla under madrassen, som utgjorde hennes läger. Då mannen var fastkedjad, kunde endast hon ned denna träpinne hafva utgräft dem. Stearne och hålet voro omsorgsfullt dolda under madrassen, utan tvilvel för de olyckliga fångarnes grymma vaktares skull Visitationen fortsättes. I ett bål i muren unno de en flaska, i hvilken det varit olja — tt kärl, hvari det varit vatten och en utsläckt amja. I midten stod ett bord. I det doma