Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 1

syn hade mött honom, att han ej kunde återhålla ett rop, då Peppino skyndade till honom. Denna tredje dörr var ingången till ett lågt hvalf, som inneslöt trenne lik: en man, som var fjettrad vid muren, en hustru, som låg på golfvet och ett litet barn, Omkring ett eller halftannst år, som låg ofvanpå modren. Plötsligt derrade don Ferdinand, ban tyckte sig höra ett jämmerrop. De rusade begge in i hvalfvet. Mannen och hustrun voro dödta, men barnet andades ännu, dess mun hade sugit sig fast i en åder på modrens arm, och det syntes bafva uppehållit sitt lif genom det biod det druckit. Imedlertid var det så svagt, att det påtagligen må:te dö, om det icke finge snar hjelp. Hustrun tycktes ha dött för flera timmar sedan -och mannen för två eller tre dagar sedan. Don Ferdinand fattade ett hastigt och efter omständigheterna riktigt beslut. Han befallte Peppino taga barnet, och sedan han förvissat sig om, att det i de underjordiska hvalfven ej fanas någon död eller lefvande varelse, utom de tvenne dem alldeles obekanta liken, stängde han dörren och gick med Peppino tillbyn Belvedere. Under vägen plockade Peppino en orange Och utpressade saften på barnets läppar — det öppnade ögonen, men tillslöt dem straxt åter med en suck, höjande handen upp till dem, som Om dagens ljus bländade det; men då det åter öppnade munnen, förnyade Peppino sitt försök, och oaktadt barnets ögon ännu voro slutna, syntes det dock småningom komma sig före. Don Ferdinand begaf sig utan vidare uppehåll till domaren och berättade honom omständligt hvad som händt och visade honom barnet, som bevis för sanningen häraf. Han bad domaren medfölja, hvarefter ban begaf sig till doktorn, i hvars hustrus vård han öfverlemnade det späda barnet, hvarefter alla tre gingo till kzpellet. Der hade ingen förändring skett sedan don Fer