Jan, suckade Cirmela med Inappt hörbar röst. Ni kan ej se någon lila utan att låta beveka er! Från första ögonblicket jag såg er. bar mitt hjerta också varit fullt af bopp., Min Gud! frågade den unga flickan, vhvad kan jag nu göra för er? Ni kan återgifva mig lifvetn, svarade don Ferd nand med en röst och ett uttryck, som nträngde-i den unga flickans innersta själ. Hvad skall jag göra?... säg det Men ni vill, ni kan visst ejl furtfor don Ferdinand, ni har fått allt för uttryckliga, stränga order, och vill hellre låta mig dö än svika er pligt.n Döl, utbrast Carmela. Ja, döls återtog den unga grefven i en lingsam, högtidlig tån, och sjönk tillbaka på hulfvuikudden, ty jag känner att jog bär döden i mig., O, tala, säg, om jag kan göra något för att rädda er? ... Ja, ni kän visserligen, om ni endast vill — vi äroju elldeles ensamma eller hur? och utom oss är ju ingen vaken i klostret ? Men det är väl något mycket svårt ni önskar?, frågade den unga sjusvakterskan rodnande. ; Ni behöfver blott vilja, svarad2 don Ferdinand. Så säg detl stammade Carmela. Skaffa mig en stekt kyckling och en butelj bourdesux-vinn, bad don Ferdinand. Den uaga nunnan kunde iake återhålla ett småleende, sMen det gör er icke godt, invände hon. Aci! jag väntar blott på detta för att bli rask; men det är en samwmansvärjang för att få mig ned i jorden, och i spstsen för denna står en nedrig doktor, och nu sar jag nog, att ni äfven är en al de sammansvurna. N, som är så god och så vacker, ni, för hvilken jag har så stor lust att lefva.n Men ni äter blott en liten bit?, En vinge.n Ni drieker — blott en droppe vir? En tår.v Så skall jag skeffa hvad ni hegärt.