Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 4

Förlåt mig, Ers Högvördighet! jag vet Ni edra får kan raka. Jag skalar utan skonsamhet er sjelf — förstås, er trinda haka. J krigare! Ett ord till Er, på hvilkas klingor landet litar. Tron mig, jag åderlåtit fler, än J, med alla edra plitar. Jurister, lagens svartkonstmän! Ert skägg jag rakar — ord jag håller — och vore det så trassligt än och långt — som era Pr otokoller. J Embetsmän af alla slag, som skafven åt Er likt och olikt! Men jag skall skafva Eder, jag med slöa knifvar — aj, så roligt! .. J Läkare! Patienten dör! Ån står ett hufvudmedel åter: jag knifven kring bans hjessa för; ban lefver — hoppas Ni förlåter. Poeter och artister J, som koketteren så med skägget! Ack, pågonstans er fantasi bör visa sig — der ha vi ägget! Hör nu mitt råd! Du Målare, mustaschen till en borste vira! och sno ditt pipskägg, Rimmare, till strängar åt din spruckna lyra! J Bönder, mesopotamier, som dagens svett och möda bära! Nog han J dem som raka Er; jag vill ej gå er käk för nära. Jag bjöd åt en min tjenst en gång (den hedersmannen hette Anders); då röt han till en ed så lång: Åb, raka du åt fanders! Ej nog att, med och utan lag, min knappa teg skall sköflas ständigt? Min hakas tufvor hoppas jag, vill Gud, få meja egenhändigt. — J sköna! jag ej nalkas får med jernet edra mjella kinder, der i en blommig, himmelsk vår en engel sina rosor binder. (Det sägs väl, en och annan, som för fyrti år sen läst katkesen .... tyst, tyst — förtal! Ej mer derom — förlåt den stygga parenthesen.) Men om eaf kärlek — eller harm (ack, hvad vet jag?) J skullen svimma, strax låter jag från svanhvit arm den varma purpurng stråle glimma. När då ert öga upp J slån och från de blåa himlar dragen den sidenbrämade ridån, och läppen krusas af behagen; Hvem var som gaf Er lif igen, hvem löste pulsarres rubiner? jo, med förlof, Barberaren — kanske beledd af edra miner. Jag är en stor man, ska Ni se, fast mitt logis är en kabyssa. Ty eder gör jag lefvande, och männen — möjliga att kyssa. Af min betydenhet hvart uns är mer än alla dessa stores. Jag tvålar till hvar myndig luns, och lär de högtförnäma moresp. Och skrapa kan jag, och med makt, så tjenaren som potentaten. Ja, det blir vid som jag har sagt, jag är den största man i staten. Kg.