Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 3

anatomi, torde det vara skäl att, innan dessa an slag beviljas, något närmare taga reda på tillståndet af den medicinska. undervisningen i landet Utan att vara läkare, vet jag att Sverige i mer är 30 år haft trenne särskilda anstalter för medi cinsk uppfostran nämligen den medicinska facul teten i Upsala, den i Lund och det Carolinske Medico-Chirurgiska institutet i Stockholm. (Fö jemförelses skull må i parenthes anmärkas, at Frankrike med öfver 33 millioners befolkning e har mer än trenne medicinska skolor.) Jag ha mig äfven nogsamt bekant, att dessa inrättninga sällan eller aldrig varit ense, utan långt tillbaka men i synnerhet från år 1829, legat i öppen stric med hvarandra. Sistnämnde år utkom nemligen : Stockholm en skrift om Carolinska Institutelv deruti författaren, (som då ännu vistades i Finland nu varande medicine professorn vid Upsala uni versitet, sökte visa, att detta institut vore till sir organisation förfeladt och till sin verksamhet skad ligt. År 18533 ingåfvo det Carolinska Institutet hrr professorer till Kgl. Maj:t ett förslag till regle mente, hvilket öppet erkändes böra hafva till följ hela den medicinska undervisningens förflyttning till nämnde Institut. Nödvändigheten och nyttar af denna förändring bestreds åter på det lifligast af de båda universiteternas consistorier och medi cinska fakulteter i deras år 4839 till regeringen in gifne betänkanden, hvilka, jemte alla hithörande handlingar, finnas samlade i en bok med titel Handlingar, rörande väckt fråga om hela medi cinska undervisningens förflytrande till hufvud staden. Som det af dessa handlingar synes, hafv: verkningarne af striden äfven sträckt sig ända nec till de studerande sjelfve. De sålunda väckta frå gorna voro följaktligen ingripande nog, för att ådra ga sig allmänhetens uppmärksamhet, och deras lös ning har intresserat och sysselsatt många både inon och utom yrket. Detta oaktadt har styrelsen, ehurt redan för snart 40 är sedan alla auktoriteters upp lysningar och utlåtanden blifvit till densamma öt verlemnade, låtit frågan hvila samt lemnat åt d stridande partierna att, till skada för det hela, sörjs hvar för sig, lånande sitt stöd än åt det ena, än å det andra. Då det likväl är en oeftergiflig fordran, att de befintliga tillgångarne användas planmässigt och för ståndigt, så att det afsedda ändamålet må kunne ernås, och denna fordran ännu mera gör sig gäl lande i ett fattigt land med så inskränkta tillgån gar som Sverige, anser jag det nu vara hög tid at stanna på den beträdda vägen och ej vidare plan löst förslösa statens tillgångar efter enskilda korpora tioners och auktoriteters tillfälliga önskningar. Rik sens ständer äga Tättivhet att först begära de stri diga frågornas afgörande och framläggandet af er fullständig plan till den medicinska undervisningen: ordnande, på grund hvaraf först sedermera anslag af medel kunna komma i fråga. Då nu det Carolinska Institutets stat årligen upp. går till mer än 46,500 rdr bko, och de medicinske fakulteterne kosta i proportion derefter, så är jag fullt öfvertygad, att de redan befintliga tillgångarne om de klokt användas, skola befinnas tillräckliga och utan vidare tillskott från det allmänna, förslå at mer än väl underhålla en god och för vårt lanc lämplig medicinsk undervisning. På nu anförde grunder föreslår jag, att riksen: ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdå. nig anhållan, att Kongl. Maj:t ville, i och för denna maktpåliggande frågas slutliga lösning, nedsätta er af sakkunnige män bestående kommitt, hvilker finge sig uppdraget, att efter en bestämd plan utarbeta ett förslag till den medicinska undervisningens ordnande, så att hvart och ett af de nu splittrade och stridande läroverken finge sig anvisad er verkningskrets, lämpad efter dess natur och omständigheter, och till följd hvaraf alla komme att ar. beta för det gemensamma ändamålet: en god läkarebildning, i stället för att, såsom nu, förtära sina löneanslag, sträfva att ur ungdomens och all. mänhetens förtroende uttränga hvarandra och änd? för det hela uträtta obetydligt i jemförelse med kostnaden. Den proposition, som Kongl. Maj:t, med anledning af ett sådant förslag , möjligen kunde komma, att till riksens ständer aflåta, skulle då ej behöfva grundas på ökade anslag, utan i stället förete det hos oss högst ovanliga fenomenet af en reorganisation, verkställbar icke allenast utan ökade utgifter, utan äfven med minskning af de redan gifna anslagen. För denna min motion anhåller jag om remiss till allmänna besvärsoch ekonomi-utskottet. Palmer.