Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 2

FEMTE KAPITLET. Då Don Ferdinand kom sig före igen, låg! han i sitt rum på slottet Belvedere, hans mor grät vid hans hufvudgärd, markisen gick med stora steg af och an på golfvet och doktorn höll på att åderlåta honom för femte gången.l Trädgårdsmästaren, hvilken den unga grefven gjort så många frågor om den okände i kappan, blef orolig, då han såg sin herre gå ut så sent och följde honom på afstånd, men då han hörde pistolskottet, hade han ilat in i kyrkan, der han fann don Ferdinand liggande afsvimmad på golfvet och Cantarello död. Don Ferdinands första fråga var, om man funnit nyckeln. Markisen och markisinnan kastade på hvarandra oroliga blickar. Varen lugnan, sade doktorn, efter ett så svårt sår är det icke orimligt att patienten yrar något. Jag är fullkomligt lugn och vet mycket väl hvad jag säger, svarade don Ferdinand, pjag frågar om man funnit nyckeln till den hemliga dörren — en liten nyckel i form af en stämnyckel. O, mitt stackars barnx, ropade markisinnan med bopknäppta händer. Lugna er, min fru, sade doktorn, det är blott ett temporärt vanvett och genom en femte åderlåtning . ... Åt helfvete med er åderlåtning, doktor ---Ni har med er olycksaliga lansett utpumpat mera blod än den skurken Cantarello med sin värja.n Han är galen! han är galen! ropade markisinnan förtvillad.