Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 1

Begge togo ett steg tillbaka öch räckte fram lyktorna, för att se hvarandras ansigten. Mannen i kappan såg då, att det var en spenslig yngling, han hade att göra med, och ett bånfullt leende sväfvade kring hans läppar. Don Ferdinand bemärkte detta löje, och beslöt nu, utt visa den okände, det han var en man. En paus inträdde, under det de drogo sina värjor; ty den okände hade också en värja unler kappan, men inga pistoler. Hvem är ni, min herre?, frågade don Ferlinand stolt, voch hvad gör ni på denna tid i letta kapell? . Hvad gör ni sjelf här, min lilla junker? varade den okände, och hvem är ni, som våsar tilltala mig i denna ton? Jag är dona Ferdinand, markisens af San loridio son, och detta kapell tillhör min fanilj.n Don Ferdinand, markisens af San Floridio onl, återtog den okände förundrad, och hvaröre kommer ni hit på denna tid? Ni glömmer, att det tillhör mig att fråga: wvarföre har ni kommit hit?, i Det är en hemlighet, min unga herre, som ag önskar behålla för mig sjelf, ty den rörer ndast mig, svarade den okände, i det han gick ar gången, igenstängde dörrn och stoppade nyckeln i fickan. r Allt hvad som föregår hos mig, angår mig, svarade don Ferdinand; en förklaring, eller art liflo Och med dessa ord satte han värjan för bröstet på den okände. Då denne såg klingan blixtra för ögonen, slog han henne åt sidan.