Aftonbladet – 4 januari 1848, sida 3

Article Image
sjunde efter hans möte med den okände pi vägen till Catania. Han hade icke sutit länge förrän han hörde kyrkdörrn knarra på sins gångjern och slås igen, ett ögonblick dereftel såg han plötsligen ett ljus — det var från lanternan, hvilken likasom första gången närmade sig biktstolen, cch vid dess sken kunde don Ferdivand igenkänna mannen med kappan. Han gick rakt fram till altaret, upplyfte nedra fotsteget, framtog något som Ferdinsnd icke kunde urskilja, hvarefter han gick bort till muren, öppnade en hemlig dörr mellan tvenne. pelare, igenstängde den efter sig och försvann. Denna gång var doa Ferdinand säker på att han var vaken — han kunde icke längre tvifla på, att ju allt var ren verklighet. Den unga grefven eftersinnade hvad han borde göra. Hade det varit ljusa dagen — hade det varit vittnen närvarande för att beundra hans tapperhet, kort sagdt, hade någon känsla af fåfänga beherrskat honom, så hade han väntat mannen vid utgången och med värjan i hand affordrat honom förklaring öfver denna hemlighet. Men han var ensam och i en kyrka midt i natten. Don Ferdinand åtlydde klokhetens röst; hon rådde honom till följande: Den obekante hade framtagit något under det nedersta a!tarsteget, utan tvifvel en nyckel. Når han gick, skulle han väl lägsa den på samma ställe igen och åter bli borta en vecka. Don Ferdinand behöfde alltså endast vänta, tills han gick, för att taga nyckeln och intränga i det underjordiska hvalfvet. Denna plan var så enkel, att den straxt måste falla hvem som heldst in, och att don Ferdinand gillade dersamma, tyckes oss alls icke fegt eller oridderligt. Det var, som sagdt är, ingen närvarande för att. beundra honom och derföre segrade klokbeten denna gång öfver fåfängan. Mer än två timmar väntade han, innan nåson visade sig. Andteligen då klockan slog fyra, öppnades den hemliga dörren, och den okände med lanternan i hand, framträdde åter till alaret, nedlade nyckeln och fastslog steget. Derfler gick han likasom första gårgen tätt förbi lon Ferdinand, släck:e Jjusei likasom första

4 januari 1848, sida 3

Thumbnail