Markisen dog, då man minst väntade de, och tog hemligheten om de underjordiska hvalfven mel sig i grafven. Vi måste dock tillstå, att det ej var denna hemlighet, som grefven af San Floridio mest saknade, utan en summa af fertio till sextio tusen dukater i reda pengar, hvilka man visste måste finnas i den aflidnes gömmor och hvilka man ej kunde upptäcka, oaktadt de mest noggranna undersökringar. Den stackars Cantarello var alldeles fö tviflad deröfver; ty man kuude ju misstänka honom för att hafva tagit dem. Grefven tröstade honom så godt ban kunde och försäkrade, att hans och hans förfåders trohet mot huset San Floridio vore alltför känd, att en slik misstanke kunde falla på honom; och för att visa honom, att det var hans uppriktiga mening, erbjöd han honom samma plats hos sig, som han innehaft hos dess broder. Men Cantarel!o svarade, att han numera icke vilie träda i någons tjenst, sedan han mist en så god herre. Grefven frågade honom då, om han kände dena underjordi.ka hemligheter, hvartill Cantarello svarade nej. En icke obetydlig summa, som grefven efter detta samtal erbjöd Cantarello, vägrade den trogne tjenaren att mottaga och drog sig undan till ett ställe i närheten af Catania, hvarefter man icke hörde vidare talas om honom. Grefven af San Floridio tog sin broders omätliga förmögenhet tillika med hans markistitel i besittning. Sedan denna tilldragelse voro tio år förflutna och markisen af San F:oridio, som lät återuppbygga sin broders palats, bodde om sommaren i Messina och om vintern i Syrakusa; men antingen han vistades på det ena eller andra stället, försummade han likväl aldrig att hvarje år i familjkapellct låta lisa en messa för den aflidne. Denna messa höl: just vid den timman, då olyckan timat — klockan nio om aftonen. i Den tionda årsdagen nalkade:, då högtidligheten med vanlig ståt skulle firas i kapellet. Denna gång skulle en ny person deltaga, hvilsen spelar en bufvudroll i vår berättelse. Det var den unge doni Ferdinad, grefve af San Flosidio, som vid aderton års ålder slutat sina tlassiska studier Och nyligen återkommit från Palermo. Don Ferdinand visste mycket väl, att han bar stt af de vackraste namn och skulle ärfva en if de största förmögenheter på Sicilien. Han var också en fullkomlig adelsman — en vac