nade hon sig vid tanken på, att markisen ägde ett landtställe i Belvedere och att hennes son, så snart klockan var öfver elfva, sannolikt skulle der tillbringa natten, emedan Syrakusas portar stängas vid den tiden. Men läsaren vet, att intet af allt dettaskedde. Grefven af San Floridio hade icke smygt sig ut, som markisen trodde; ej heller gått till Belvedere, som markisisnan menade — han of lugat och godt i sin biktstol, under det han lrömde att prinsessan af Ab, den vackraste lam i Palermo, gaf honom simmlektion i la avorivzs bassiner, och han snarkade välbehagigt under denna sköna dröm. Klockan tu på natten vaknade han, sträckte ;g, gäspade och gnuggade sig i ögonen. Då hen trodde sig ligga i sin sing, vände han sig it andra sidan, men stötte hufvudet hårdt emot hörnet af biktstolen. Stöten var så stark, att len unga grefven spärrade upp ögonen och känle sig alldeles vaken, Han såg sig förundrad omkring, ty han hade ej någon id om hvar Nn var, men småningom orienterade han sig. Den förtrytelse och ledsnad, hvarmed han den öregående dagen mnedkastade sig i biktstolen, ler han insomnade midt under högtidligheten ich der hin nu uppvaknat midt i natten: allt letta stod nu klart för hans själ. Don Ferdiind insåg, att hans föräldrar, ledsna vid att vänta lingre på honom, rest hem till Syrakusa, cke anande, att de qvarlemnat honom i kaseliet. Flen gick bort till dörren, men fann len stängd; derefter framtog han sitt ur och åt det repetera — klockan var half tre, alltså yrakusas portar stängda och på slottet Belveere alla gångne til hvila. Hen gjorde nu en lygd af nödvändigheten, inrättade sig så bejvämt som möjligt i sin bittstol och slöt ögoen för att fortsätta sin behagliga dröm. Grefven var försjunken i ett tillstånd, som nan kunde kalla själens skymning — det är ) längre ljust i ens inre och likväl kringhöljer atten ännu ej tankarnas kaos; hörseln, det af åra sinnen, som sist bortslumrar hos oss, tillörde honom ljudet af en dörr, som öppnas och nissler på sina gångjern. Han sprang genast ipp och såg sig omkring på alla sidor. Vid kenet af en handlykta såg han en karl böja ig ned framför altaret vid biktstolen, der han efann sig. . Karlen reste sig straxt upp igen, låste ut ljuset i lyktan och insvepte sig i sin italienska half-spanska kappa, sidan som .cilisnerna kalla ferraiolos; derefter gick han