särdeles nöje broderligen mörda hvarandrz2, liksom Eteokles och Polynices. Markisen och markisinnan stego trätande ur bärstolen, utan att hjelpa eller räcka hvarandra handen, så att markisinnan miste ropa betjenten till hjelp. Den unga grefven sprang med ett lätt hopp ur åkdonet, framtcg ur fickan ena liten elegant spegel för att arrangera sitt hår och krås, satte hatten aristokratiskt under venstra armen och inträdde i den lilla kyrkan, åtföljd af sina ädla föräldrar. Emot den unga grefvens förväntan var det utom presten, sakristanen och korgossarne, icke en själ i kapellet. Förtretad såg han sig omkring på alla sidor, gick ett par gånger med en ganska verldsliz min fram och tillbaka öfver golfvet, satte sig slutligen i biktstolen, der han, sömnig som han var efter den tråkiga bärstolsfärden, snart hänsjönk i en stilla slummer. Grefven sof såsom man sofver i sitt adertonde år. Ian väcktes ej en gång af de profundis, och då hela högtidligheten var slut, sof han ännu lugnt i sin biktstol. Då herrskapet skulle uppbryta, letade markisinnan efter don Ferdinand, till och med ropade honom sakta; men markisen, som ännu var förargad efter resan, sade sin gemål, att hennes son vore en lättsinnig krabat, att hon alltid förklemat honom och att man nu gerna kunde söka honom på hvarje annat ställe än i kyrksp. Den arma modren hade intet att svara derpå, ty ynglingens frånvaro vid ett så högtidligt tillfälle vittnade starkt emot honom, Med nedslagna ögon gick bon ur kapellet. Markisen igenstängde dörren efter henne, och begge satte sig nu i bärstolen för att återvända till Syrakusa. Merkisinnan kastade en blick in i sin sons bärstol, i den förhoppning, att han kanske vore der; men den var alldeles tom. Hon befallte betjenten att afvakta sonens återkomst; men markisen räckte ut hufvudet ur bärstolen, sägande, att som don Ferdinand funnit för godt att aflägsna sig utan att säga hvarthän, så kunde han gerna gå hem till fots, I vilket för resten icke var så stort straff, då kapellet låg blott en knapp mil frin Syrakusa. Markisinnan, van ! att lyda, steg bedröfvad upp i bärstolen och tåget satte sig i rörelse till palatset San Floridio. Då markisinnan kom ia, frågade bon genast efter sin son, och hörde med en viss ängslan! alt man icke sett honom der. Imedlertid luz