ker yngling med korpsvart hår, som olycktigtvis undangömdes af en massa af puder, såsom man den tiden brukade, svarta, eldiga öson, en grekisk näsa och elfenbenshvita tänder. hatten på sned cch handen på värjfästet, qvick på helgonens bekostnad, såsom bruket var den iden; för öfrigt oöfverträfflig i alla ridderliga öfningar. Likväl berättade man, att Palermos vackra damer till hans klassiska studium lagt ännu ett. annat, hvari han tycktes finna ett särdeles välbehag. Den unga grefven återvände nu till Syrakusa i en ålder, då hvarje yngl.ng tror det vara sin bestämmelse att spela en bjelteroll i någon af lifvets romaner. Merkisens dödsdag närmade sig. Grefvens föräldrar lito tillsäga sin son att hålla sig fårdig till sorgefestens bivistande. Don Ferdinand, som ej tycxte mycket om att gå i kyrkan, var en stor Voltairist och ville gerna slippa denna ceremoni; men han såg ej någon utväg attundandrasa sig denna familjpligt och fann hvarje steg i detta hinseende så mycket mira opassaade, som hans onkel efterlemnat 400,000 francs i årlig ränta. Inedlertid hoppades han, att festen skulle locka någon intagande Syrakusinna eller bondflicka från Belvedere tll det lilla kapellet, oaktadt det låg något afsides, och han trodde således att en omsorgsfull toilett vid detta tillfälle ej vore ur vägen. Don Ferdicand fann sig derföre i omständigheterna, och sedan hen bhjelpt sina föräldrar in i deras bärstol, hoppade han så förnöjd upp i sin egen, som om han skulle begifva sig till en bal. Dessa bärstolar äro mycket rymliga och i ellmänbet inrättade för två personer, hvilka, i stället för att sitta bredvid hvarandra, såsom i våra nu brukliga trillor, sitta midt emot hvarandra, liksom i de gamla franska vis å vis. D.nna bärstol hvilar på ryggen af tvenne mulisnor, af hvilka den ena föres i grimman af en betjent, då den andra följer efter af sig sjelf. Detta är orsaken hvarföre bärstolens rörelse, synnerhet uti ett så ojemnt land som Siciien, blir oregelmässig, likasom skeppet i sjösängen, och! de resande blifva ofta sjuka. Van känner merendels en viss alsky för dem, med hvilka man reser på detta sätt. Efter en immas förlopp börjar man gräla med sin bäta vän, och innan första dagens slut är vänskapen förvandlad till det bittraste hat. Då Damon och Pythias, dessa gamla mönster för na uppriktig vänskap, reste i bärstol från Caania, ville d3 duellera i Syrakusa och med