Aftonbladet – 30 december 1847, sida 1

SKEPPAREN OCH HANS HUSTRU). AF EN ONÄMND. fäKaptenen förde sina gäster från den ena för ströelsen till den andra. En båt,redan beman nad med välklädda roddare och musikanter, för de det muntra sällskapet till en holme, der e bjertgrön gräsmatta, inväfd med tusentals blom mor, utbredde sig i skuggan af frodiga busk växter och åldriga träd. Man nedsatte sig p en naturlig soffa af tufvor, herrarne rökte, oci Helena jemte en gammal sjöman kokade kaff i en bergsklyfta. Vid Meisters tillsägelse upp: stämde musiken ett stycke, hvari de vildaste och de ömmaste toner sammansmälte i en underbar men hänförande melodi. Kaptenen underrättade sina vänner, att de nu hörde en negersång från de vestindiska plantagerna, deri kärlek och hämnd utgjorde themat för de ömsom stormande eller mildt bortdöende variationerna. Han hade hört dem af en kulört qvinna, gift med en dansk handlande, i hvars hus han i yngre år tillbragt mången treflig: stund. Musikens egna karakter intresserade hvar och en, men tycktes på Jonas utöfva det mest plågsamma inflytande. Han gned bröstet rhed handen, liksom för att kufva den uppväxande striden; hans nedfällda och darrande ögonlock skylde blott ofullkomligt den mörka eld som gnistrade ur hans ögon. Slutligen tycktes han ejlängre kunna uthärda det tvång, som främlingars närvaro ålade hans känslor. Han reste sig med en elastisk rörelse från marken, och försvann snart på andra sidan om en klipphäll. Helena utgjöt en deltagande suck, och Edmund, som i detta ögonblick kände sig vän och broder med hela verlden, blef allvarsamt bekymrad öfver ynglingens sinnesstämning och företag. Då hans återvändande dröjde, förklarade skepparen, att ban stod i ansvar för den stackars gossen, som hvarken ägde buld eller skyld, att han alltid visat sig besynnerlig, ja outgrundlig, och att man ej borde. lemna honom åt sig sjelf. Han gick derföre att uppsöka flyktingen, åtföljd af Helenas bifallsblick. Han hade knappt kommit bakom den nämnda klippan, förr än kapten Meister utbröt i en ) Se A. B. Ja ö8 och 59.