Aftonbladet – 30 december 1847, sida 1

Om en stund återvände skepparen med si kamrat. Edmund såg tankfull ut, men mött lugnt sin hustrus och kaptenens halft förvirra de, halft frågande blickar. Jonas är en bort skämd pojke, sade han med ett småleende; psjö lifvet skall bota honom för denna sjukliga lätt rördhet., Väl öfverläst brummade kaptenen, dock s sakta att blott Helena hörde det. Harmonie; var störd inom sällskapet; hvarken musikanter na eller fogelsångerna eller de susande löfve; kunde sammanlänka dess brustna trollring. Ma åt för att slippa tala, tog afsked med betryckt: sinnen, och skildes för att söka hvila och finna oro IV. Medan nattens töckenbilder för de slumran des ögon skymma loppet af händelsernas ström låtom oss uppstiga till dess källa, för att utfor ska hvilka elementer som först grumlat och upprört dess brusande vågor. Blicka öfver denn: slätt, der bohvetets vaggande blomsterhaf tyckes omgifva en ö eller en 0as, om man så vill, den hvitmenade sockenkyrkan med sitt spetsiga törn, resande sig öfver byns anspråkslösa boningshus. Utom prestgården skilde sig dock ett a! dessa landthus från de öfriga, genom sin prydighet, sin höjd och den vårdade trädgård, som omslöt byggnvingen i en grön och blomstervirkad hädd. Här bodde för några år sedan fra W, en aktad enkefru, som i sitt hem uppfödt och vårdat en moderlös slägting, Gertrud de Val. Den unga flickan, på mödernet härstammande från Westindien, förenade i lynne nordisk kraft och söderländsk värma. Den vekliga overksambet, man tillskrifver de bättre qvinnorna från dessa öar, hade hos henne förbytts till ett oroigt begär efter äfventyr och manliga idrotter. Vid hafsviken, som gick upp en half mil från syrkan, hade hon och hennes lekkamrater ofta sina farliga lustpartier, utan att fru W kunde eller tordes motsäga det rikt begåfvade men jelfsvåldiga barnet. Så förflöt en tid, och Gerrud var nitton år, utan att tänka på, att henes far var en bemedlad handlande i Danmarks mufvudstad, att andra utsigter och nöjen kunde ;rbjudas henne, än dem hon njutit i sin ungloms fristad. De vanor hon förvärfvat hade ngifvit henne afsmak för societetsifvets tvång.