Aftonbladet – 29 december 1847, sida 1

härmed kan nämnas, att en skrifvelse från Berlin af den 46 December, till Weser-Zeitung, omtalar det icke vara någon hemlighet att grefve Pourtales, på hvars anföranden konungen lade stor vigt i detta fall, hade, jemte den (såsom jesuitisk affilierad ansedde) hr von Radowitz, väsendtligen inverkat til Preussens uppträdande i schweizerfrågan. Jesuiterna från Freiburg ärna innan kort öppna en ny läroanstalt, helt nära Geneve, men på Savoyens område, hvarest de för två år sedan tillhandlat sig ett präktigt landtgodsPater rector för pensionen på Michaelsburg vid Freiburg har låtit tillkännagifva de flesta bland kollegiets i staden boende 20 musiklärare, att de inom 3 månader kunde åter få sysselsättning hos honom, och då uppbära deras ännu obetalda lektionspenningar. Några utdrag ur jesuiternas på Michaelsburg påträffade matrikel hafva blifvit införda i Berns tidning, hvarigenom man lärt känna franska politiken från en ny sida. Moniteur, för d. 6 Juli 4845 förklarade väl officiellt att Jesuiterorden upphört i Frankrike, att dess ordenshus blifvit stångda och dess noviciater upplöstan; — det fanns imedlertid tviflare på denna officiella försäkran, och det har nu visat sig att tviflet icke saknade grund. Den vid Freiburg upptäckta matrikeln omfattar nemligen äfven det följande året, 1846, och uppräknar, såsom då tillhörande provinsen Lyon: 504 jesuiter, 220 jesuitprester, 164 noviser och 123 medhjelpare.; samt 43 ordenshus, hvaraf 2 i Lyon, andra i Aix, Avignon, Bordeaux, Castres, Dole, Grenoble, Laval, Marseille, Toulouse, 0. s. Vv. Tessinska bladet Republicano berättar, att sardinska polisen i Domodossola hade genomsökt Siegwart-Mällers saker, när han anlände dit, och lagt beslag på en kista, som innehöll omkring 40,000 Franker, fastän han förklarade det vara österrikisk egendom. Sednare underrättelser från Turin förmäla, att han sjelf fortsatt resan dit under militärisk bevakning, och vändt sig der till regeringen, som lät återställa honom de 40,000 Fr. och afsätta polistjenstemannen. Siegwart for derifrån till M:lano, dit han ankom d. 7 December; hans familj var der förut och de öfriga söndringsförbundscheferna jemte deras familjer. Öfver hundra jesuiter, prester, munkar och nunnor hade äfven passerat .Domodossola och fått tillflykt i jesuiterkollegiet i Oleggio. Deremot bade en mängd skolungdom, som förut tillhört jesuitpensionerna, komrit till Graubändtens hufvudstad Chur, och på sina föräldrars eller målsmäns begäran blifvit intagna i allmänna skolorna derstädes. GREKLAIND. Rysslands svar, på konung Ottos hemställning om bemedling i tvisten med Turkiet, var nu kändt i Athen, och inneböll ej annat än rådet att foga sig efter Portens förödmjukande begäran; man trodde ock i Athen, att ingen annan utväg återstod nu mera. Turkiska soldater hade infallit i en grekisk by, på gränsen, och utplundrat den. Papakosta och Valenzas hade med sina upproriska band blifvit på det vänligaste mottagne af paschan i Larissa. Under tiden ruskade lord Palmerston på det vacklande riket med: oupphörligt nya noter, som stegrade partiernas trots, genom att mer och mer blotta regeringens hjelplösa tillstånd. Man begynte verkligen tro att denna hetsjagt skulle slutas med att det unga Hellas ändtligen måste falla i Rysslands armar, eller blifva ett slags vasallmakt under Tsaren, för att åtminstone slippa ett återfall under Portens välde. SÖDERHAFSÖARNE. Enligt engelska underrättelser från Otaheiti, öfver Valparaiso, af den 28 September, hade fransmännen vunnit särdeles insteg i en del af Sällskapsöarnes skärgård, genom att lemna öboerna frihet att återtaga sina gamla lefnadsvanor, utan annat tvång af den europeiska civilisationen, än de sjelfva funno för godt att ålägga sig. De sysselsätta sig nu, som fordom, med odling af frukter och rötter, samt fiske. Drottning Pomare jemte hennes gemål bebor åter sitt förra palats i Papeiti, omgifven af sin infödda hofstat, samt en eller två franska ombud. Det åt henne af franska styrelsen beviljade årsunderhåll, och några tusen piaster, som hennes dels till ranska regeringen, dels till enskilda förpaktade ironogods afkasta, förslå till hennes hofhållning. Det är en stilla och anspråkslös fru, som förr var rätt täck, och ännu ser ståtlig ut. Hennes semål är en utmärkt vacker karl; de lefva sanska väl tillsammans, hafva fem barn, och ade åter hopp om snar tillökning i familjen. viss mån -omgifven af de civiliserade folksla;ens lyx, som fransmännen medfört, är det, efer den gamla frihetens återställolse, eget nog tt se hennes majestät, jemte sina hofdamer, oromenera på Papeitis gator i högst eleganta ranska drägter, men barfotade. Hennes gemål öljer likaså, i hvardagslag, den gamla gyllne lderns enkla seder i drägt och skick. Men på tora galadagar visar sig drottningen fullstänligt kostymerad, i brokat och sammet, efter ista modejurnalen från Paris, och med utomrdentligt fina hattar, flätade inomlands af ett lags på stället vexande halm. Hennes gemål ör vid sådana tillfällen en lysande figur, i guldroderad uniform och plymagerad hatt. i För a!t bekräfta den mellan Frankrike och ngland träffade öfverenskommelsen om erkänandet af de små skärgårdsstaternas oafhänpio