Aftonbladet – 28 december 1847, sida 3

(Införes på begäran.) Några ord om svenska stångjernet. Det är allmänt kändt, att de flesta svenska jernmalmerne hafva, för tillverkande af stångjern, framför andra länders jernmalmer, en utmärkt god beskaffenhet, hvilken visserligen af en och annan bruksegare, med egen tackjernstillverkning, tillgogöres; men ce bruksegare, som nödgas köpa sitt tackjern, för tillverkning af stångjern, äro för qvaliteten af sin vara beroende af tackjernstillverkaren, hvarigenom icke sällan inträffar, att en välkänd stämpel ibland aflemnar å stapelstadsvågarne ett sämre stångjern, som väl till en del af vräkeriet observeras; men det onda biifver derigenom icke afhelpat, stam läpmännan nädgas Aavpastasa 2 wäl det mindre goda stångjernet, som det bättre, och derigenom skall hos konsumenterne i utlanden alltid förtroende förloras, till skada för tillverkare och exportörer. Vi hafva fästat bruksegares uppmärksamhet vid detta så skadliga förhållande, och erhållit den upplysning, att tackjernshandeln i vårt land bedrifves utan någon kontroll på tackjernets beskaffenhet, hvarförutan det vanligen saknar tydliga stämplar, så att det icke sällan inträffar, att bruksegare erhålla ett högst uselt tackjern, som varit köpt för god vara, och denna cmständighet, som först erfares vid jernets bearbetande till stängjern, då dess parter icke kunna af skickliga smeder med goda verkstäder afhjelpas. Under sådane förhållanden borde man väl vänta, att någon eller några af oruksegarnes ombud vid närvarande riksdag sökte vereda föreskrifter, hvarigenom tackjernstillverkaren ore skyldig, att ovilkorligen förse sitt jern med ydliga stämplar, jemte förordnande af tackjernsvåg ned vågmästare i hvarje stad och köping, der köpnän drifva handel med tackjern, och borde vågmätaren förpligtas tillse, att tackjernet vore med stämel försedt samt att detsamma vid emottagningen åskiljdes, att det kunde till en hvar utan samnanblandning utvä as. Dessa så rättmätiga forringar för kontroll af tackjernstillverkningen skulle unna hafva mycket godt med sig. Tackjeinstillerkarne kommo i -täflan med hvarandra, då hvarje tämpel fick gälla efter dess godhet. Tackjernsöpmannen borde äfven med mer trygghet kunna köta sin handel, och slutligen stångjernstillverka-: en blifva i tillfälle lemna ett mer jemngodt stång.ern, och icke kunna ursäkta en olika beskaffenhet, enom okänd sammanblandning af tackjern.