Aftonbladet – 27 december 1847, sida 2

ting af salong, bibliothek och matsal, som der nu föreställer., Åh, jag har redan gissat det, kära bror. Du tänker få godt sällskap, du är visst nygift. Och du är skarpsynt som en falk, min kära Häger. Det skulle roa er att göra en resa på ett sådant här fartyg, vackra Helena? Nå, det lär väl ej dröja länge, då rederiet i höst tänker låta er man gå till Marseille och kanske längre — ni vet icke af det? Du lieber Gott! Så har jag nu sqvallrat igen! Det borde bli en syrpris, glad på hederns och inkomstens vägnar, men oroande för den unga makan, som motser sin första skilsmässa. Förlåt mig min pratsjuka! öppenhjertighet är mitt största fel. Helena hade tryckt sin mans hand, rörd och öfverraskad vid underrättelsen om det förtroende han erhållit och de faror han skulle trotsa. Sedan vände hon sig till Meister med frågor om hans unga fru, hans frieri 0. s. V. Saken var den, sade den muntre tysken, vatt, som förställning aldrig varit bland mins talanger, så hände det sig, att innan jag sjel riktigt visste om jag var kär, hade ryktet om min förlofning spridt sig i hela Altona och halfva Hamburg, den nedbrända delen oberäknad. Mar försäkrade, att den vackra och rika Ida Blumenfels kunde ha fått långt bättre parti än der vilde Meister; men, fortsatte man med en axelryckning, hon var ju så verliebt i den vildhjernan, och söta pappa nändes icke säga nej O, du lieber Gott, jag lät det goda folket få sin vilja fram, och började bombardera mir sköna med kärleksbetygelser, blickar och eder