Aftonbladet – 27 december 1847, sida 1

— V-— www I I IÖÖuÖOÖOÖO öfver den unga skepparhustruns tröstarekall förrän fru Mattssont skärande stämma lät hör: stg. Jag ber om förlåtelse om jag stör; men jag kommer för att fråga, om ungafrun vill ha sin I qvällsvard nu, : eller om hon väntar på man sin ? Å Troligen kommer ej skepparen hem förr än sent, inföll Jonas återtagande sin bekymmerslösa ton med mera lätthet än Helena. Jag går ned att se om båten så länge; jag vill minnas, att den behöfde lagas litet smått, god natt min fru. God natt Helena. Ljufva drömmar och en glad morgondagl Värdinnan stod och gapade, och då Helena med en främmande och melankolisk ton bad henne sitta ned, ursäktade hon sig med hushållsbestyr, och trippade ut i porten, för att kasta en lång blick efter den unga sjömannen, som med ungdomlig hållning och lätta steg, skyndade nedåt hamnen. II. Morgonen derpå satt skepparen Häger vid sin kaffekopp och med pipan i munnen vid det. öppna fönstret, under det att hans hustru ordnade sitt vackra blonda bår framför en spegel. Det blir en vacker dag, sade mannen, hvilket mest gläder mig för din skulld, lilla toka, som så mycket längtat efter denna utfärd. Ser dit dessa hvita lätta skyar, hvilka, liksom :kardad bomull inväfvas på himlens högblå bottenfärg? De: betyda ingenting, de blifva : endast så goda som suntält under den! varma sommårdagen. Du yet att jag spår sä-,