Aftonbladet – 27 december 1847, sida 1

endast mera skinande, mjuk och fraiche. Hor intogs af en barnslig glädje. Ack den snälla Edmund! Så uppmärksamt af honom! Det var en artighet, värdig en nyss blifven fästman. Bästa Jonas!y fortfor hon, störd af hans mulna och sorgsna blick, som nästan innehöll en förebråelse för hennes stolthet. Ni skall en gång erfara att hvarje gåfva som kommer från den älskade, äv oss dubbelt dyrhar, och, aktas som en helgedom. Hvarför så dyster? Ar du icke ung? Lefyer icke hoppet? Se, jag har icke erfarit så mycket; men jag vet att ungdomens sorg liknar sommarregnet, som fuktar jorden endast för att framkalla nya blommor., Sådan kan sorgen vara hos dig, englalika Helena, utropade ynglingen med frambrytande rörelse. Hos dig äro mensklighetens onda passioner, om de finnas, endast. barn, som lätt låta tukta sig! men der de växt till jättar, som förblinda och herrska, der sitter sorgen blek, och vakar vid den vakandes sida, samt .omgifver med fasansfulla drömmar den sofvandes bädd. Finnas lidanden så hopplösa? O nej, ne! hviskade Helena, fattande sjömannens båda händer. . Tro. mig, det är en god sanning i det kristliga ordspråket, ått Herren gömt det bästa vinet till slutet. Drick derföre, o drick tårarnas bittra läkedomsdryck, med ståndaktighet och utän tvekan;-—::en gång skall tröstens härliga vin! upplyfta din -böjda ande, och fylla ditt renade hjerta med: aldrig anad sällhet. Helenas tårskymdå ögon märkte ej att värdinnian i den halföppnade dörren förvånade sig