Aftonbladet – 27 december 1847, sida 1

taga din skada igen, för hvad du är ensam oct har ledsamt i qväll.n ) Den unga hustrun blef åter öfverlemnad ål sina tankar, hvilka likväl denna gång voro aj en gladare färg. Men huru hon passade och försökte, ville icke de brokiga och storrosiga halsdukarna stämma öfverens med den drägt hon skulle bära för morgondagen. Med en lätt ryckning på de vackra ögonbrynen, kastade hon ifrån sig alltsammans, då hon såg någon skymta förbi fönstret. I nästa sekund stod Jonas inne. i rummet, med flämtande bröst, flammande kind och flammande öga. Han tryckte ett litet paket i Helenas hand, och fasthöll en stund handen tillika med paketet, medan han sökte hemta sig för att kunna tala. Som han nu stod, fann Helena hans nedböjda mörklockiga hufvud ganska skönt, men af en förfärande skönhet, såsom en stormfull natt, upplyst af blodröda skyar och ljungeldars glans. Jonas, sade hon med en lindrig bäfvan, hvad medför du! Jag vill icke tro, att något ondt händt min Edmund. Nej, stackars gossel fast du sprungit så, att du mest förlorat andan, är jag säker att du skulle offra ännu ett andedrag, för att underrätta mig om han vore i faran, ij Ni älskar honom så mycket?, sade Jonas, i det han släppte hennes hand. Nå väl, detta paketets innehåll skall säkert glädja er dubbelt, som en present af er man. Tag då upp det, och se hvad det är! Helena upprullade ur papperet en ljusblå sik sduk, lika med den hon glömt hemma,