Aftonbladet – 24 december 1847, sida 3

som den både förekommer i den första artikeln och förklaras i den andra; och det ser. verkligen ut, som det gamla Allehanda, hvilket i dag talar för egen räkning, skulle egentligen hafva för afsigt att soulagera någon viss person emot det möjligen obehagliga intrycket af Aftonbladets artiklar. I annat fall kunna vi a!ls icke fatta, att ej Allehanda sjelf biträdt och understödt våra anmärkningar i stället att arbeta på att söka försvaga verkan deraf. Allehanda förnyar i dag ännu en gång samma sätt att gå till väga som i den förra artikeln, nemligen så, att det, i mening att vara motsats till Aftonbladets åsigt, uppställer en definition på det konstitutionella systemet, som likväl till punkt cch pricka öfverensstämmer med vir egen; och derigenom sedan bereder sig tillfälle till mycket uppbyggliga deklamationer. Se här t. ex. Det gama Allehanda vill icke blanda sig i tvisten; dess tanka i ämnet är redan förut tillräckligt känd — elier att Sverge både är och kan vara ett lagbundet konstitutionelt samhälle, så vida konungens rådgifvare intaga den position grundlagarna bestämma, samt med erforderlig kraft och nödiga insigter handhbafva sina embeten Efter detta siycke ausgår gger Allehanda så dan sin iete inblandning i tvisten med en hel spalt insidiösa frågor, som till största delen hafva allsintet att göra med framställsingen i den Aftonblads-artike!, hvilken så skrämt upp Allehanda. Vi på vår sida måste nu spörja tillbaka, buruvida icke den här nyss citerade punkten ur Allebanda innehåller en fullkomlig petitio principii, och således en advokatur, da det insinueras, såsom skule Afconbladet icke dela den tanken, att Sverge både är och kan vara ett lagbundet, konstitutionellt samhälle, så vida konungens rådgifvare intaga den position grundlagarna bestämma, samt med erforderlig kraft och nödiga insigter handhafva sina nembeten. Det är rent af förvånande, att Allehanda ej velat eller kunnat se att just detta utgör utgångspunkten för vår artikel. M:n det är derjemte något annat i Aftonbladets artikel, som synes hafva väckt några andras förskräckelse, och med hvilka Allebanda nu tyckes intonera. I största korthet kan detta andra, sådant det utvecklades i Aftonbladets första artikel, resumeras sålunda: För bibebållandet af konungens upphöjda ställning i opinionen, sådan som den konstitutioneila frihetens vänner önska den, är det ett nödigt vilkor, att icke konungen, utan rådgifvarne, skola ansvara, lika väl inför opinionen, som inför lagen, för regeringssystemet och besluten, fastän det i grundlagen heter, att konungen allena beslutar. Men för att detta skall kunna blifva möjligt, måste äfven det vilkoret accepteras, att systemet får vara och betraktas såsom rådgifvarnes, att det blir de, men icke konungen, som representera detsamma. Om deremot de sjelfve öfverallt proklamera, att det eller det förslaget är konungens eget, att konungen vill så hafva det, om de till ex. söka imponera på riksdsgsmäns öfvertygele med förebärandet af konungens personliga önskningar, och om möjligen äfven konungen sjelf, u:i yttranden eller samtal med en eller annan tager parti för vissa åsigter, lägger sina personliga tänkesätt i vågskålen, och opinionen härigenom odlir, att det icke är ministrarne, utan konungen self, som föreställer systemet, då blir det verkligen omöjligt, att i länsden bibehålla sitsen: Le roi regne et ne gouverne pas. Ehvad man synligt håller sig till rådgifvarne, så måste då alla veta, att systemet är konungens. Hela denna position innefattar ingenting annat, än hvad man såg under konung Carl Johans tid. Kan Aliebsnda ej begripa detta, och att vår artikel följaktligen innefattade ingenting annat än en, såsow oss synes, vid ti!lfället ingalunda olämplig vink om, hvart allenastyrandet, d. v. s. Konungens personliga deltagande i dagens frågor slutligen måste leda; så törekommer D. A. verkligen något oskarpsinnigt, om vi så få säga. Men denna brist på urskoljning har likväl ej hindrat det gamla Allehanda, att med en viss liten gifiighet, i slutet af sina anmärkningar förklara, ait Aftonbladet helt tvärt vänder sin position mot Konungen, och deklamera om vår inkonseqvens. Honny soit qui mal y pense. Skada att Allehanda ej har bättre minne. Det skulle eljest kanske komma ihåg, att Aftonbladet framställde anmärkningar i alldeles samma riktning, när konung Carl Johan personligen yttrade meningar rörande skyddstull:r, m. ro. ull Norrköpings fabriksdsputation, som vi nu framstålit i anledning af konung Oscars tal till armeens fullmäktige. 3 PÅ SS få FA Pe Se